Drömmen om jobb inom vården tog slut för Chrisleines del, innan den knappt hann börja. ”Hon har velat jobba
i vården ända sen hon var liten”, säger hennes mamma, Gun-Britt Axelsson.

Efter omvårdnadsprogrammet jobbade Chrisleine Axelsson somrarna och helgerna på ett demensboende i Ryd i Linköping och fortsatte där som timvikarie när skolan var slut.

I augusti 2001 fick hon en fast tjänst på natten på Stiglötsgatans äldreboende, som drivs av Svensk Äldreomsorg.

— Jag trivdes jättebra, det är det här jag vill arbeta med, säger Chrisleine.

Bland de boende fanns till att börja med en som hade MRSA — multiresistenta stafylokocker, sen blev det fler.

— Vi visste det, och vi var noga med handskar och hygienen. Men vi arbetade i våra egna kläder, så var det inte på demensboendet där jag jobbade tidigare, säger Chrisleine. Också där fanns en boende som hade MRSA, men när personalen testades var ingen smittad.

Efter nästan ett år på det nya arbetet blev hon sjuk. Hon hade gått ner i vikt, hade huvudvärk och var onormalt trött. Undersökningar som gjordes gav ingen förklaring. I april 2003 blev hon helt sjukskriven. I samma veva skulle all personal testas för att se om någon hade MRSA. Efter en vecka kom provsvaren — Chrisleine var smittad, ingen annan.

Sen började en svår tid. Nya prov togs, och smittskyddsläkare kopplades in. Samtidigt hade Chrisleine äntligen fått tid på neurologen, för att undersöka huvudvärken.

”Du får inte sitta bland folk i väntrummet”, förklarade läkare och sköterskor, och undersökningen avbokades. Likadant var det med magproblemen, avtalad tid för undersökning sköts upp och rann ut i sanden. När hon senare fick träffa infektionsläkare och hudläkare lotsades hon in genom en specialingång, och möttes av läkare med skyddsutrustning.

— Ingen vågade ha med mig att göra. Jag fick samtidigt motstridiga besked. Det kommer att läka ut, det kommer att gå över, sa man. Jag trodde på dem och gick och tittade på lägenhet.

I somras köpte hon lägenheten i Malmslätt där hon har vuxit upp. I juni skulle Chrisleine börja arbetsträna, men hon fick inte, hon förbjöds att vistas i vårdmiljöer.

Nu vet jag inte alls vad som ska hända, säger hon. Jag har bara frågor som ingen kan svara på:

Ett annat jobb?

— Ja, men jag har ingen annan utbildning. Jag vill gärna jobba med barn, men det får jag inte heller.

Studier?

— Jag kan inte ta studielån, då måste jag sälja lägenheten. Jag tycker i så fall arbetsgivaren ska bekosta en ny utbildning, det är ju på jobbet jag har blivit smittad.

Lön?

— Jag borde få lön eftersom jag är avstängd från arbetsplatsen på grund av smitta. Men jag får bara sjukpenning, och det kan jag inte klara mig på i längden.

Försäkringar?

— Försäkringskassan prövar inte mitt fall så länge jag bara är sjukskriven. Och fackets TFA — Trygghetsförsäkring vid arbetsskada gäller bara om försäkringskassan har godkänt arbetsskadan.

Chrisleine har varit på flera rehabiliteringsmöten med fack, läkare, arbetsgivare och försäkringskassa. Men frågorna finns kvar. Arbetsgivaren tror inte att hon blev smittad på jobbet, trots att läkarna intygar att det är så. Försäkringskassan tycker att hon snart ska börja stämpla, hon är inte sjuk och borde kunna arbeta. Men arbetsgivaren förbjuder henne att gå till sitt jobb på grund av smittan. Ändå är hon inte avstängd med lön. Frågorna om framtiden får inget svar, ingen vill ta ansvar och lösa situationen. Och Chrisleine har inte bara ekonomiska bekymmer och funderingar om framtida jobb. Nu tänker hon också på babyn som hon och pojkvännen väntar till sommaren, och om babyn också kommer att vara smittad.

Kommunalarbetaren bad försäkringskassan, läkare, facket och arbetsgivaren om en kommentar till Chrisleines situation. Här är svaren vi fick:

Anita Mörk-Barnö, utredare på försäkringskassan i Linköping:

— Chrisleine är inte sjukskriven för MRSA-smittan, utan för de andra besvär hon har. Smittan hon bär på gör det inte omöjligt för henne att arbeta inom något annat område, och därmed kan hon inte få sjukpenning bara för att hon är smittad. Frågan om det är en arbetsskada prövar vi först om det skulle bli fråga om nedsatt arbetsförmåga, sjukersättning (det som förut kallades förtidspension) då frågan kommer upp om livränta, eller om ett nytt arbete innebär inkomstförluster.

Barbro Isaksson, överläkare på Vårdhygien, Universitetssjukhuset i Linköping:

— Det går inte att göra en prognos över om en smittad får ha smittan hela livet eller ej. Men det är olämpligt att arbeta i vården om man har MRSA. Så fort man har ett sår eller till exempel eksem, måste man stanna hemma. Många av oss har stafylokocker normalt i ”hudkostymen”, det finns ett stort antal typer. Men här handlar det om typer som är resistenta mot antibiotika.

— Barnen får också de bakterier som mamma och pappa har, det är ofrånkomligt. Men man kan vara bärare av dessa utan att ha besvär av det. Och den typ som Chrisleine har tillhör tack och lov inte de riktigt multiresistenta. Jag har skrivit ett intyg där det står att Chrisleine med största sannolikhet är smittad i vården. Hon borde få chans till omskolning till ett nytt yrke. Jag är också bekymrad över den okunnighet som råder om MRSA, och att det inte finns möjlighet och kunskap inom äldrevården att följa de regler som krävs, för att vi ska kunna stoppa smittspridning.

Madlen Skog, läkare på Kärna vårdcentral:

— Jag försöker vara ett stöd för Chrisleine, och det är jag som sjukskriver henne. I frågan om MRSA-smittan är det andra experter som vet mer. Och det är angeläget att hon får komma ut i arbetslivet igen.

Inga-Lena Blomqvist, huvudskyddsombud i Kommunals sektion 3 i Linköping:

— Jag försöker hjälpa henne få rätt mot TFA, få det klassat som arbetssjukdom. Men det är komplicerat. Jag tycker också att arbetsgivaren måste ta sitt ansvar och hjälpa Chrisleine till en ny utbildning. Det är ju helt klart att hon blev smittad där.

Britt-Marie Eidehagen, enhetschef på äldreboendet Stiglötsgatan, Svensk Äldreomsorg:

— Vi har nu arbetskläder på den enhet där vi har en smittad boende. Vi har också förkläden och annan skyddsutrustning. Jag vill inte uttala mig om uppgiften att Chrisleine blev smittad hos oss. Jag kan heller inte säga något om våra insatser framöver. Vi håller på att undersöka vilka skyldigheter vi har, vi är inte klara än.