Killinggängets första långfilm ”Fyra nyanser av brunt” skulle kunna heta ”Fyra berättelser om taskig kommunikation”. Vi får följa fyra familjeöden där framför allt fädernas relation till sina barn står i fokus.
Det pretentiösa som Killinggänget i alla år gjort sig roliga över dominerar här fullständigt.
De ror hem det med bravur. Fyra historier löper parallellt. Det är starka skildringar som berör. Möjligen faller en av dem lite utanför ramen.
Trots mastiga tre och en halv timme med paus blir det aldrig tråkigt. Komiska inslag finns det gott om i filmen men allvaret överväger.
Filmen bjuder på en riktig skådespelaröverraskning också. Ulf Brunnberg är sensationellt bra i sin roll som skuldtyngd pappa med hiskeliga saker på sitt samvete.
Att det inte blir en femma i betyget beror enbart på att en av historierna med Henrik Schyffert som designhysterisk hotellägare, inte riktigt håller samma klass som det övriga materialet.
