Leena Ljungberg Olsson ger intryck av att vara kärnfrisk och i toppform. Hon ser spänstig ut när hon slänger på sig ryggsäcken och sätter ett par ljusgrå tumvantar på händerna.

Hon lämnar sin våning, tio trappor upp i Kista, där hon har utsikt ända bort till Arlanda.

Varje vardagsmorgon promenerar hon i rask takt till sitt arbete. Från Akalla till Tensta, över Järvafältet, över stora åkrar och förbi
små kolonilotter. Hon går och funderar över på hur många som kan tänkas komma till den öppna mottagningen under dagen.

40 minuter senare anländer hon till barnavårdscentralen, en brunröd tegelbyggnad, i ett bostadsområde i Spånga-Tensta. Ibland stiger hon upp redan klockan fem för att hinna simma i Tensta simhall.

Den landstingsdrivna barnavårdscentralen och barnmorskemottagningen ligger i en familjecentral. På nedre botten har kommunen en öppen förskola och föräldrarådgivning.

–Det vore bättre med en gemensam huvudman i stället för två, tycker Leena. Då skulle vi kunna samordna våra utbildningar och ekonomiska resurser mer, säger hon.

Snart fylls mottagningen av pappor och mammor med barn. Några kommer från Somalia, andra från Turkiet. Största språken är arabiska och somaliska och det finns tolkar två timmar dagligen.

–Det är vanligt att båda föräldrarna kommer bland invandrarfamiljerna, berättar Leena. Familjen betyder mycket.

Leena är den första kontakten för dem som kommer hit.

Hon tar på sig ett blått förkläde, tar fram hälsokorten och ropar in en familj, väger och mäter huvudet på Al-Shibel Mortaza Thanaa som bara är en månad; innan han ska in till barnsjuksköterskan.

Under dagen väger hon andra små barn, fyller i journaler, tar emot internsamtal mellan sjukhus och vårdcentral, letar fram journaler på 6-7-åringar som skolsköterskan har begärt att få och skickar en viktkurva på ett av barnen till barnläkarmottagningen.

Hon bokar tider, informerar, ger enkla matråd och svarar på frågor från föräldrarna, beställer tolkar och sköter förråd.

Till skillnad från barnavårdscentralen i USA finns det många planscher på väggarna som talar om hur viktigt det är att låsa medicinskåp, att använda cykelhjälm och förankra bokhyllor i väggen.

En gång i tiden jobbade hon på Sabbatsbergs sjukhus och där fick hon ge insulin- och hepatitsprutor. Här är det sjuksköterskorna som vaccinerar.

Chefen är barnsjuksköterska. Leena är enda undersköterskan bland sju barnsjuksköterskor. Läkarna kommer dit på förmiddagarna tre gånger i veckan.

Leena är med i facket — av gammal vana. Ibland har hon tänkt gå ur men vågar inte. Det ger henne en viss trygghet att vara med även om hon inte vet vad ”dom” gör.

Hon får de hjälpmedel hon behöver och utesluts aldrig från någon utbildning för att hon är undersköterska. Senaste kursen handlade om överviktiga barn.

Till skillnad från Kerstin arbetar hon aldrig på lördagar.

Den här julen får varje anställd 150 kronor till jullunch och 150 kronor till julklapp.

Under lunchen hinner hon ibland ta sig en rask promenad på tio minuter till Tensta centrum. Där brukar hon passa på att köpa billiga grönsaker och frukt.

Leena är född i Rovaniemi i Finland och kom till Sverige 1969.
Hon är skild och ex-mannen har träffat en ny kvinna i — hör och häpna –Oregon i USA.
På fritiden tycker hon om att umgås med sina väninnor, men att tala om plastikoperationer som Kerstin och hennes väninnor gör är henne helt främmande.
Hon har ingen dagstidning. Den läser hon på jobbet. Några 60 kanaler har hon inte på TV, enbart 1:an, 2:an och 4:an.

Pensionen — nej, den oroar hon sig inte det minsta för. Hon lever en dag i taget, hon kan ju vara död då, så varför bekymra sig.
Hon skulle gärna bo vid en sjö på landet i ett vackert landskap i en gammal bondgård, helst med en livskamrat.

— Han ska vara snäll men måste ha gott om pengar. För det har inte jag med den här lönen. 

Namn: Leena Ljungberg Olsson.

Ålder: 55 år.

Yrke: undersköterska.

Arbetsplats: Tensta barnavårdscentral.

Bor: I hyreslägenhet, en tvåa i Akalla, förort till Stockolm

Familj: 3 döttrar, Anette, 30, Cahtrine, 26. Båda är undersköterskor. Samt Rebecka,16 år, som bor i Östersund.

Utbildning: 2-årigt gymnasium. Till sjukvårdsbiträde 18 veckor och ett år till undersköterska,

Lön: 16 600 kronor samt områdespeng 500 kr i månaden.
Jobbar inte övertid.

Kvar varje månad: Cirka 9 300 kronor efter skatteavdrag och avdragen fackföreningsavgift (350 kronor).

Arbetstid: 8-17 utom fredag då hon slutar 14.30.

Lunchrast: en halvtimme.

Semester: 32 dagar.

Fasta utgifter i må naden: 4 600kronor (hyra 4 100 kronor, el cirka 500 kronor)

Fritidsintressen: Friluftsmänniska, promenerar, älskar att simma, träffa väninnor.

Drömmer om: Att flytta till landet, vid en sjö, helst med en ny livskamrat.