Hon har tagit hand om henne, som om det vore hennes barn

Hon ser till henne och pratar med henne

Hon kallar henne för ”den lilla” fast hon alls inte är liten till storleken

De bor båda på hemmet

Hon är dement

Varje dag går hon in till henne till sängen och ser till att hon har det bra

Hon sitter med henne vid rullstolen

Hon klappar henne så fint och försiktigt på kinden

Hon torkar henne om munnen då vi matar henne

Om något inte känns riktigt bra så hämtar hon en personal

”Du är så fin så fin”

Hon är känslig för nya ansikten och kallt beteende

Ibland får någon inte röra henne, någon som hon inte tycker om – då får vi vänta en stund

Nu ska ”den lilla” dö och vi undrar hur det ska bli för henne då

Vad ska hon göra utan ”den lilla”?

Vi funderar över hur vi ska bettee oss

Jag försöker förklara hur dålig ”den lilla” är och att slutet är nära

Jag tror hon förstår men jag vet inte säkert

Vi sitter och vakar och kan bara gissa att tiden för avskedet är inne strax

Då kommer hon och hon får sitta bredvid oss

Jag blir ensam kvar med henne och vi vakar tillsammans över ”den lilla”

Det är svårt att veta hur mycket hon förstår

Hon smeker henne så försiktigt över kinden

”du är så fin, så fin du är”

”Den lilla” tar de sista andetagen de som märks så tydligt

Jag ser att hon dör och hoppas att hon ser det samma som jag, och jag tror att det är så

Hon är med då ”den lilla” dör och jag känner mig lycklig att vi sitter där hon och jag

Efteråt får hon ett glas glögg och vi tänder ljus

Sen är mitt arbetspass slut och jag ska gå

Synd att jag inte ska vara med och göra ”den lilla” i ordning för hennes stora resa

När man är gammal och sjuk och har levt ett lyckligt liv är det alls inte illa att få sluta sina dagar på jorden

Det är vi som är kvar i livet som saknar och ett fint minne kan lindra vår sorg

Hon pratar inte om henne nu efteråt så jag tror att hon förstår att ”den lilla” är borta.

När vi berättar om ”den lilla” ser jag tanken i hennes ögon, ”hon är min och jag vill inte att ni talar om henne med andra”

Jag tror att det går bra just för att hon kunde vara med då ”den lilla” dog och att den lilla inte bara försvann obemärkt ur hennes värld utan att hon såg
det med egna ögon.