Egentligen är det gnällets förtjänst. Som på alla arbetsplatser gnälldes det. Över lön och orättvisor. Över utsattheten på natten och att nattpersonalen lätt glöms bort.

Men den här gången stannade det inte vid gnäll över kaffekopparna. Personalen med vårdbiträdet Ann Lindlöf i spetsen beslöt att försöka starta ett nätverk för att stärka och stödja sig själva och sina nattarbetande kolleger.

Alla som jobbar natt på särskilt boende eller inom nattpatrullen på Gotland skulle vara välkomna.

Utanför aulan på Visby lasarett är stämningen förväntansfull. Det är dags för den första nätverksträffen. Alla jag pratar med ser fram emot att träffa andra i samma situation för att utbyta erfarenheter och tankar:

— Föreläsningar och utbildning är alltid på dagen och ibland blir vi inte ens inbjudna.

— De som jobbar på dagen har ingen kunskap om vad vi gör. ”Vad gör ni på natten, de sover ju” är en kommentar som man ofta får.

— Hur ska min chef kunna ge mig individuell lön när hon aldrig träffar mig eller har en aning om hur jag jobbar?

Nätverkarna vill framförallt stärka sin yrkesroll genom utbildning. Något de annars har svårt att få eftersom utbildning ofta planeras utifrån dagpersonalens behov och scheman.

Många i nätverket är undersköterskor och nu ska de bjuda in sjuksköterskor för att få uppdatering om nya råd och rön. Det kan gälla vilka mediciner de ger och varför. Information om nya material vid såromläggningar och nya kunskaper kring diabetes och stroke. Allt för att få en större förståelse för det egna arbetet.

— Nätverket är ett sätt för oss på natten att stärkas i föreställningen att vi faktiskt kan påverka vår arbetssituation. Tanken är att alla ska vara med och utforma vad vi egentligen ska göra. Det är gruppens önskemål som styr. Frågeställningar som kommer upp går vi vidare med och tar upp på ett annat möte, som en ringar-på-vatten-effekt, säger Ann Lindlöf.

Ann är initiativtagare till nätverket och arbetsplatsombud för nattpersonalen på sin arbetsplats Östersol, som är ett särskilt boende. Hon är tjänstledig för att läsa till undersköterska, men hon hoppar ändå in på helger och när det fattas personal.

Efter ett idémöte har nätverkarna enats om några saker de vill veta mer om på de första träffarna. Hur hälsan påverkas av nattarbete är en punkt. Jobbrotation och information från facket är andra.

Bitterheten efter strejken och avtalet som den utmynnade i är stor. ”Det största lönelyftet får man genom att gå ur facket, då vinner man i alla fall fackavgiften” är en uppfattning som hörs från flera.

— Facket borde profilera sig mer ute. Visa upp sig på arbetsplatserna, inte bara genom arbetsplatsombuden. Deras arbete sker för mycket i det dolda, säger Ann Lindlöf.

Kvällens besök av Monica Westdahl och Annika Thomasson från Kommunals sektion 3 på Gotland blir ett första steg, även om det sker på personalens initiativ. Efter en genomgång av hur organisationen är uppbyggd är det dags för personalen att göra sig hörd. På frågan om varför de ska vara med i facket får de en motfråga tillbaka: Varför tror de att det är bra att vara med i facket? För tryggheten enas man om. Främst utifall att man skulle bli orättvist behandlad.

Sedan går det att vädra ett större missnöje. Man tycker att avtalet är ”pannkaka” och att individuella löner inte är bra eftersom chefen aldrig kan veta hur man jobbar på natten.

— Då tycker jag att ni ska skriva en motion om det, menar Monica Westdahl. Det är ni som är facket — det är inte ”vi på expeditionen” som är facket.

Och det visar sig vara ett argument som går hem. Nätverkarna beslutar att de framöver ska jobba med att skriva motioner för att kunna påverka Kommunal i frågor som de tycker är viktiga. Som frågan om individuell lönesättning.

Den första nätverksträffen är slut och Ann Lindlöf pustar ut på parkeringsplatsen innan hon hoppar in i bilen.

— Det känns jättebra! Det gick verkligen in att vi alla är facket. Det här är min belöning och det som får mig att fortsätta jobba för nätverket även om förändringens kvarnar mal sakta.