Inne i Henriksdals reningsverk och andra anläggningar som Stockholm Vatten har, finns bassänger, utlopp, rötkammare, centrifuger, silos och andra utrymmen som personal måste klättra ner i. Hittills har personalen klättrat på stegar. Det kan handla om nivåer upp till tio meter.

På drygt 400 olika ställen, där det är 2 meter eller mer i nivåskillnad finns nu fallskydd. Det innebär t ex att det finns en grind i räckena runt bassängerna, och gängor i golvet där ett fundament för en personlift sätts fast. Man tar med sig utrustningen dit när man behöver klättra ner.

– Vi lät personalen testa olika fabrikat och valde det fallskydd som de flesta gillade. Det måste vara enkelt att använda, säger Kjell Johansson.
Det kostade 2,3 miljoner att installera och köpa in utrustningen för fallskydden.

– Det var ändå inte svårt att få gehör för kraven. Vi har ett bra samarbete med arbetsgivaren. Och har vi med detta undvikit en enda allvarlig olycka, har investeringen ”lönat sig” rent ekonomiskt. Men det viktigaste är ändå känslan av att kunna jobba säkrare. Veta att någon inte behöver riskera att ligga där nere sönderslagen.

Men Stockholm Vatten samarbetar också med räddningstjänsten för att höja säkerheten för dem som arbetar med avloppsnätet.

300 meter in i en avloppstunnel under Stockholm försvinner all radiokontakt. Både avloppstunnlar och pumpstationer är också arbetsplatser, de ska inspekteras, utrustning ska lagas och underhållas. Luften är fuktig, innehåller bakterier och ibland farliga gaser.

Kjell Johansson berättar om en händelse som fick honom att dra igång samarbetet med räddningstjänsten.

– Jag var tunnelvakt. Vi hade gjort upp om att killarna måste vara tillbaka vid ett visst klockslag. De dök inte upp, och efter tio minuter ringde jag räddningstjänsten.

När brandmännen väl var på plats, hade männen kommit ut. Men då kom insikten om att ingen var tillräckligt förberedd på en räddningsinsats i en avloppstunnel.

– Det visade sig t ex att det inte går att fira upp en människa på bår genom öppningen i marken. Där det finns stegar med ryggbåge måste man såga av översta delen.

Arbetet i tunnlarna och nere i sumpar är hårt reglerat av säkerhetsbestämmelser, man måste ha speciell dräkt, ansiktsmask med lufttub, gasvarnare mm. Men är olyckan ändå framme måste människor kunna komma upp. I tunnlarna bryts radiokontakten efter 300 meter, och luften i tuber räcker bara i 30 minuter.

Kjell Johansson och Stockholm Vatten inledde ett samarbete med Tak-gruppen på Vällingby brandstation i Stockholm. Den är en resurs för hela länet.

För att få in räddningsmaterial och lufttuber i tunnlarna, och ut människor, behövdes en uppblåsbar flotte. Den måste vara så smidig att den kan hängas vid bältet.

– Vi har skaffat flottar som är snarlika dem som finns i Jas-planen, berättar Kjell Johansson. Vi har också försett Hässelbystationen med tre paket torrdräkter, masker, fallskyddssele och flotte.

Men utrustningen är en sak – träning och övning är lika viktigt. Och nu genomför räddningstjänsten och Stockholm Vatten gemensam utbildning.