Kenneth Malmberg körde premiärturen i Stockholm den 7 januari. Då var bussen full med miljöministern, SL-folk och press. Men turerna har fortsatt, än så länge gratis för passagerarna och i en specialslinga i stan.

– Det är i stort sett som att köra en ”vanlig” buss, säger Kenneth Malmberg. Men den är mycket tystare. Det är en liten annan körställning än jag är van vid, och t ex hängande pedaler. Men det beror på bussfabrikatet, det är en Mercedes-Benz-buss. Man kan också ana en viss fördröjning, det tar någon tiondels sekund innan den svarar på ett gaspådrag.

Bränslecellsbussen är dock både högre och tyngre än de vanliga bussarna. Det gör att de inte kan köras över vissa broar, eller under vissa viadukter. Man har fått ta bort lite trädgrenar här och var där bussen nu kör.

– Passagerarna är positiva, men en del har svårt att riktigt tro på att bussen är så miljövänlig. ”Bäst vore det med spårvagn” tycker de, och ser tvivlande ut när jag förklarar att bussen också drivs med el.

Bränslecellerna sitter på taket där också vätgastankarna finns. Vätgasen framställs ur vatten i en speciell anläggning vid Södergaraget.

När vätgasen och luftens syre leds genom bränslecellen uppstår en process som ger elektricitet, värme och vattenånga. Elektriciteten används till bussens elmotor som sitter bak i bussen, men också till styrservo, tryckluftsbromsar, luftkonditionering med mera. Enda ”avgasen” är vattenånga.

Bussarna ska testas i två år i Stockholm och åtta andra europeiska städer, inom ramen för EU-projektet CUTE. Storstockholms Lokaltrafik har ca 1800 bussar i trafik.

Redan idag drivs 15 procent av dem med förnybara bränslen, som etanol. Nästa vår ska också ett tjugotal biogasdrivna bussar tas i bruk i Stockholm. Sådana finns redan på andra håll i landet.