Gamla lagen lever länge än
1 juli 2002 ändrades arbetsskadelagen för att det skulle bli lättare att få arbetsskador godkända.
Från 1993 och fram till lagändringen var detta nästan omöjligt, om man till exempel hade fått en belastningsskada i vården.
Nu sägs i lagen att en skada ska anses vara orsakad av arbetet om övervägande skäl talar för det.
Enligt den tidigare lagtexten ska försäkringskassan göra en bedömning i två steg:
• Först prövar man om arbetet är sådant att det kan orsaka skadan, och för detta krävs en hög grad av sannolikhet.
• I nästa steg prövar man om arbetet har orsakat skadan. För detta krävs övervägande skäl.
Det här strängare sättet att bedöma arbetsskador kommer att leva kvar länge, eftersom den nya lagändringen endast gäller dem vars skada visat sig efter 1 juli 2002.
Det är för tidigt att se om den nya lagen verkligen förändrar något. Madeleine Olsson skadade sig redan 1982, och då gällde lagregler från 1977, som gjorde det lättare att få skadan godkänd. Ändå vägrade försäkringskassan godkänna något samband med hennes arbete.
Kommer den nya lagändringen att nå sitt syfte, att göra det lättare att få skador godkända? Än har knappt några fall prövats. Men Bo-Gunnar Hemtke på LO TCO Rättsskydd är pessimistisk:
— Eftersom det fortfarande i den nya lagen krävs att övervägande skäl talar för att det är en arbetsskada, finns det knappast anledning att tro på någon större förändring.
Ett annat viktigt skäl är att arbetsskadesjukpenningen försvann 1993. Det gör att försäkringskassan normalt inte prövar frågan om arbetsskada så länge personen får sjukpenning, utan först när det blir aktuellt med omplacering (arbetsbyte) eller att byta ut sjukpenning mot sjukersättning (tidigare sjukbidrag och förtidspension).
Vid det laget har det gått ett eller två år sen skadan uppkom. Frågan blir då om övervägande skäl vid den här tidpunkten talar för att den nedsatta arbetsförmågan beror på en arbetsskada.
— Det här gör det mycket svårare att få sambandet erkänt. Det blir lättare för kassan och läkarna att hänvisa till ”åldersförändringar” eller andra faktorer, konstaterar Bo-Gunnar Hemtke. Och det gäller inte minst Kommunals kvinnor i vården.
