Det finns ej mycket som min sinnesfrid irriterar

men just här och nu en vildmink mig attackerar.

I vattenbrynet jag hör ett väldigt plask

att fånga storgäddan tror jag nu är dags.

Men ack så fel jag det djur beskrev

som simmar bara fram och tillbaka

och verkar alla stora fiskar rata?

Det är en vildmink av stor modell

nu vill jag springa till en annan häll.

Hans päls må vara både blank och fin

men för mig är den farligare än en kanin.

Jag skriker högt men ingen hör

ute i naturen skriket ingen stör.

Jag lugnar mig sen och sitter still

tur att det inte var en till.

Men tråkigt nog har vi samma smak

vi gillar båda badberget så klart.

I vattnet simmar vi nu båda två

vem av oss ska egentligen gå?

Jag tycker sjön är nästan min

och minken räknar den som sin.

Nu blir det strid på liv och död

jag är ilsken och ansiktsfärgen röd.

Så rusar minken upp och tar min kaka

men är i vattnet snabbt tillbaka.

Därefter springer minken upp på land

och vidare bort mot en annan strand.

Jag putsar ut och tar som tröst en kaffetår

och gläds nu åt att ingen bitit i mina tår.

Naturen är som vanligt även till för djuren.

Tänkt på det nästa gång du möter tjuren!