Naken i din poppellund;

sövda sinnen

vandrar planlöst

enkelriktat

i min trojeborg;

där varje sten

är rotade traditioner;

mossbelupna

men förpliktigande.

Vaken, trött men oförvägen;

attraktiv

saknar tro

saknar ro;

mjuk och len

på er begäran.

Är alla illusioner;

verkliga

och förväntade.

Naken i din poppellund;

vördar minnen

hamrar väggen

obefläckad

i min trojeborg

sänder bön

mot trenne rösen

syd-sydväst om mitt förflutna.

Ingen reflekterar över solen

som värmer mina kalla fötter.

Jag vaknar upp i morgon.

– Igen.