Inte är det de kvarlämnade spåren av torrmalda

tobaksplantors gråskimrande rök.

Inte är det källornas vattenfyllda droppar,

färgade av krukmakarens borttvättade lerklumpar.

Inte är det spindlarnas gyllene radband av fuktiga

kristaller invävda i insektsfällor.

Inte är det återsken av myllrande nätter

sprungna ur dagen.

Inte är det rörliga andetaget, strandsatta mellan

stavelser av vredgat guld.

Inte är det stumhetens tystnad

genomborrad av häpnad.

Inte är det tankens sargade flykt

i sin svavelfärgade skrud.

Inte är det skymningsklockornas klang

som ringer in ensamhetens gnagare.

Nej, det som väntar ofött i din mun

är lagerkransens förtröstan

som har slagit rot.

2003-09-28