Jag ser inte mer i dag.

Kanske har jag öppnat någon annans ögon,

som i sin tur tar bort allt grönt starr ur mina inför en guldkantad morgondag?

Den lyfter alltid när den vill,

inspirationen.

Den landar än mer oberäkneligt,

träffar ofta oskyldiga,

vilket ger mig skuldkänslor.

Det går alltid över under efterföljande nätter i rampljuset.

Jag släcker det.

Mitt sinne behöver vila!