Hon som var Anna Lindh — Sveriges utrikesminister.

Det finns många som vittnar om hennes enkelhet,
öppenhet.

Hon var dock bara liten till växten. I tanken och viljan var hon stor.

Jag minns henne som den där pendlartjejen som skrattade och pratade med sina medresenärer på morgonen på väg mellan hemmet i Nyköping till jobbet på utrikesdepartementet i Stockholm.

Jag åkte ofta tåg till jobbet och i vagnen satt hon och läste in dokument som hon behövde för dagens arbete. Precis som vilken annan människa som helst.

När jag såg henne slogs jag ofta av vilket fint land vi ändå lever i, trots alla brister och problem. Att vi kan ha en utrikesminister som inte åker i limousin omgiven av gorillaliknande livvakter.
Som inte skilde sig från folket.

Hon gick av vid centralen och gick ensam i tunneln under spåren och så vek hon av och uppför en liten trappa som ledde till Klara kyrkogård. På andra sidan ligger utrikesdepartementet.

Så enkelt tänkte jag då. Så naturligt, men så farligt för en person i hennes ställning. Den tanken har nu fått sin bekräftelse.

Anna Lindh var en vägvisare och förebild som inspirerade. Hon påverkade Europas politik. Man tänker på Olof Palme. Uppmärksammad i hela världen.

Orädd kritiserade hon orättvisor och kränkningar mot mänskliga rättigheter i andra länder. Ingav hopp bland kvinnorörelser och andra som arbetade för humanitet och solidaritet.

Anna Lindhs principfasthet smittade av sig på politiker i Europa och i andra länder. En respekterad och inflytelserik röst.

Men hon vägrade att leva som en internationell pamp. Hon ville vara nära sin familj, nära människorna och riskerade inga skandaler. Det närmaste hon kom var när hon blev kramad av en direktör.

I somras drog hon och Tysklands utrikesminister Joschka Fischer till Visby och politikerveckan. Medan han var omgiven av säkerhetsfolk sågs Anna Lindh vandra på gatorna med sin familj.

Hon ville heller inte bo på dyrt lyxhotell med make och barn. Anna Lindh bodde i stället hemma hos Kommunals förre ordförande, landshövdingen på Gotland Lillemor Arvidsson i hennes tjänstebostad.

Hon var ett föredöme, men till slut gick det inte längre att leva normalt för en utrikesminister. Den hemska verkligheten hann ifatt henne.

Robert Janson är tjänstledig från sin reportertjänst på Kommunalarbetaren. Han arbetar nu på Kommunals internationella enhet. Han har nyss gjort debut som romanförfattare.

Kommunalarbetaren nr 16/2003