Oliver Stone är regissören som fascineras av män med makt.

Efter att ha avhandlat både John F Kennedy och Richard Nixon i tidigare filmer tar han i sin nya film ”Comandante” sig an den kubanske ledaren Fidel Castro.

För första gången gör den framgångsrike regissören en dokumentärfilm.

”Comandante” är ett slags porträtt av Fidel Castro. Vi får följa den nu 77-årige revolutionären under tre dagar i Havana.

Mycket handlar om annat än politik. Favoritfilmer, kärleksrelationer, favoritskådespelerskor med mera är ämnen som avhandlas.

Fidel Castro framställs som en gammal man. De åldersmärkta händerna filmas ideligen, och de trötta ögonen.

Men Stone har också varit intresserad av att visa på Castros humor.

Intervjumaterialet är uppblandat med svartvita filmsekvenser från svunna tider i Kubas historia. Och det är bra, det gör filmen tätare.

Säga vad man vill om Stone men modig är han. Att som amerikansk regissör i början av 2000-talet välja att göra en dokumentärfilm om Fidel Castro är som att be om att bli smädad. Det blir nog inte bättre, i amerikanska patrioters ögon, av att han tycks ha fattat mycket sympati för Castro. Visst ställer regissören obekväma frågor men på det hela taget är det ett kärleksfullt porträtt.
Filmen stoppades från visning i amerikansk TV.

”Comandante” är intressant men med vissa brister.

Oliver Stone är till att börja med ingen garvad reporter. Han ställer till exempel luddiga frågor till Castro om ”den nya världsordningen”, vad nu det är, som följaktligen får luddiga svar.

När det i bland bränner till, som när Fidel ska förklara sin syn på homosexuella lämnar Stone ämnet lite för snabbt. Det lyser igenom att han har haft svårt att sovra i sitt 30 timmars intervjumaterial.

Trots vissa invändningar får man vara glad för att Oliver Stone gjort den här filmen.

Om inte annat borde den göra folk nyfikna på Kuba och dess historia.