Den 28 maj blev det centrala kommunala löneavtalet klart. Det garanterar snitt 3,95 procent för i år och 2,45 procent nästa år. Sammanlagt cirka 6,5 procent.

I centrala avtalet prioriteras i år vissa vårdgrupper och nästa år barnomsorgen.

Men innan du får din nya lön ska kommunen/ landstinget förhandla med facket. Kommunal kallar det för ”rond 2” och kräver oftast mer pengar än vad det centrala avtalet garanterar.

I år går de flesta av Kommunals länsavdelningar ut med identiska krav till sina kommuner och landsting. Man kräver en lönepott som ligger på 1-1,5 procent högre än det centrala avtalet. (Se listan på nästa uppslag).

Många kräver också lägstalöner på 14 000 kronor samt avtal om befattnings/ yrkeslöner.

Än har få börjat förhandla på allvar. Det är inte ovanligt att arbetsgivare skjuter fram förhandlingarna till i mitten på september.

Vi har talat med flera fackliga sektioner i kommuner där kommunalråd under strejken stödde Kommunals avtalskrav. Det är högst ovisst om det blir mer än prat. Optimismen om att få ut betydligt mer än garanterat är inte överdrivet stor. 

Vårdbiträden kan komma
över 19 000 kr

I Kiruna blir löneutrymmet
9 procent på två år — i genomsnitt 1 544 kronor mer från november.

En hel del grupper som vaktmästare, städare och hantverkare är idag bolagsanställda och följer ett annat löneavtal.

När Kommunalarbetaren talar med sektionsordförande Rolf Hagebjörk pågår fortfarande förhandlingarna.

Hur pengarna kommer att fördelas är inte klart. Vården, omsorgen och barnomsorgen kommer att prioriteras.

I Kiruna har man lönetrappor för olika befattningar. Utbildningar och arbetsuppgifter kan ge en del extra.

— Vi har tack och lov inte individuella löner där man bedöms som människa, säger Rolf Hagebjörk.

— Med sex års erfarenhet hamnar man i högsta gruppen, även vikarier. Erfarenhet från andra kommuner räknas.

Medellönen i vården är idag drygt 17 000 kronor, högst upp är den 17 825 kronor. De som jobbar 6-timmarsdag ligger 300 under.

— Högsta lönen för vårdbiträden kommer att hamna på drygt 19 000, tror Rolf Hagebjörk.

Lägstalönen för ”outbildade” är idag 14 500 kronor, 15 600 för utbildade i vården — 300 lägre för dem som har arbetstidsförkortning.

— Dessa nivåer kommer att ligga kvar på arbetsgivarens önskemål.

Kommunal har krävt att alla minst ska få 1 200 kronor. Det är klart att individgarantin i alla fall inte blir under 900 kronor.

Kiruna brukar vara med i toppen i Kommunalarbetarens lönejämförelse och nu lär de bli kvar där. Kommunen har inte någon överdrivet god ekonomi. Hur har Kommunal lyckats så relativt bra?

— Ja, det är en förhandlingssak, svarar Rolf Hagebjörk först på den frågan.

Sedan ger han ett exempel på Kommunals starka ställning gentemot ”politiken”.

Kiruna styrs av kirunapartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet. Oppositionen är främst socialdemokraterna.

Under konfliktperioden samarbetade alla partier kring en gemensam förstamajdemonstration där Kommunals krav sattes i centrum.

— I spetsen för tåget gick jag med Kommunals fana och sedan fanns det bara Kommunals plakat och banderoller.

— Man ställde upp till 100 procent bakom våra krav när vi skulle gå ut i strejk.

Efter strejken ville kanske inte alla politiker komma ihåg löftena:

— Det krävdes en del efterarbete och lobbying, säger Rolf Hagebjörk. 

Även Ljungby

fick ut mer lokalt

I Ljungby har kommunen och facket slutit ett avtal som på två år
ger 8,11 procent.

I genomsnitt höjs vård- och
omsorgslönerna med 1 375 kronor (8,5 procent), barnomsorg 1 210 kronor (7,5 procent) och övriga 1 100 kronor (7 procent)

Det betyder i snitt cirka 250 kronor mer än vad det centrala avtalet garanterar.

— Vi kunde inte mjölka ut mer, säger sektionsordförande Gösta Johansson.

Kommunen hade redan före konflikten bestämt att man skulle prioritera kommunalarna.

— Så egentligen hade vi ingen konflikt med Ljungby kommun, säger han.

— Vi visste att de budgeterat en ganska skaplig summa för Kommunals grupper och att de ville satsa på vård och omsorg.

När Kommunal skrev på det centrala avtalet var han mycket besviken på förbundet. Och från medlemmarna kom en oerhört kraftig reaktion.

— Vi strejkade tre dagar och sedan var det bara slut!

— Sedan ville kommunen köra efter det centrala men det accepterade jag inte.

Kommunen ville prioritera vård- och omsorg.

— I deras första bud skulle ”övriga” bara få 900 kronor.

Det är mer än vad det centrala avtalet garanterar för många grupper. Men för Gösta Johansson var det för lågt.

— Det är inte diskuterbart, sa jag.

Efter semestrarna när förhandlingarna fortsatte gick det bättre.

Han berättar att det ansvariga kommunalrådet, Carina Bengtsson (c) på en presskonferens fått frågan hur kommunen hade råd.

— ”Vi hade inte råd att inte höja”, svarade hon. Ett bra svar, som även jag som kommunalare kan köpa, säger Gösta Johansson och lägger till att Carina Bengtsson i grunden är undersköterska.

Lönesättningen i Ljungby är individuell och sätts därmed i grunden av cheferna. Så hur mycket var och en får höjt är inte alls klart.