När jag var liten så undra´jag ibland,

Vad kärlek egentligen var,

Jag såg mamma och pappa ta varann i hand

och dom såg ut att ha det så bra!

När dom begravde min farmor, var farfar så ledsen,
Jag hade sett dem le åt varandra varje dag,

Och jag undrade igen,

vad kärlek egentligen var!

När jag blev 16 så träffa´ jag en tös,

Som lyckades med att bli mitt allt,

Men hon gick ifrån mig,

Och allt blev så ödsligt och kallt,

Och jag ville helst dö,

komma bort ifrån allt,

Men det var något som ändå höll mig kvar,

För jag visste inte ännu,

Vad kärlek egentligen var.

När jag blev tretti´ så gick mamma bort,

Och jag stod och grät vid hennes grav,

Jag mindes de stunder,

Som min barndom gett mig,

Men nu fanns det ingenting kvar!

Jag hade aldrig saknat mamma,

nån´ gång förut,

Men nu fick min gåta sitt svar,

för äntligen så fann jag,

Vad kärlek egentligen var,

men min kärleksförklaring till mamma,

Gick upp i tomma luften,

för mamma, fanns inte längre kvar