I Malmö ska ”de 18” inte längre vara inom ambulansen men de har möjligheten att arbeta i kommunen med andra arbetsuppgifter.

I Östergötland gör ambulanssjukvårdarnas arbetsgivare, privata entreprenören Ulfabgruppen AB, det ännu enklare för sig. Där hotas 36 ambulanssjukvårdare av uppsägning.

— Genom att lägga om scheman och öka grundbemanningen fick vi ner antalet ambulanssjukvårdare som hotas av uppsägning från 50 till 36, berättar Kommunals ombudsman i Östergötland, Jörgen Andersson.

I Östergötland har landstinget betalat för utbildning och 22 ambulanssjukvårdare har fått studera till sjuksköterskor. Men pengarna är slut och vad som kommer att hända med de 36 som hotas av uppsägning är oklart. Dock finns det ett muntligt löfte från landstingsrådet Paul Håkansson (s) att alla de uppsagda kan få arbete som undersköterskor inom landstinget i Östergötland om de så vill.

I Västerås har man däremot inga som helst bekymmer inför hösten 2005. Där har man gått över till att ha en sjuksköterska i ambulanserna. Något som påbörjades redan i på slutet av 1980-talet. Successivt anställdes sjuksköterskor när ambulanssjukvårdare gick i pension eller slutade av andra anledningar. I dag består arbetsstyrkan till hälften av ambulanssjukvårdare respektive sjuksköterskor.

— Det har gått smidigt till hos oss, berättar ambulanssjukvårdaren Per Svedberg från Västerås. Det var fyra-fem ambulanssjukvårdare som fick byta station för att komma upp till 50/50. Vi tycker att vi har ett bra arbetsklimat och samarbetet mellan yrkesgrupperna fungerar bra. Men jag förstår de oroliga ambulanssjukvårdarna.

Liza di Paolo Sandberg, ombudsman på vårdenheten i Kommunal, berättar att arbetsgivarna inte har en aning om hur de ska lösa problemet. Och att det i grunden handlar om att det i dag inte finns något gemensamt grepp om hur man vill organisera ambulanssjukvården.

— Utbildning är inte fel i sig. Men man måste ställa sig frågan; vad kräver verksamheten? Vilka krav ska man ställa? Det ambulanssjukvårdarna har gjort i 15-20 år tar man bort över en natt. Det är beklagligt att arbetsgivaren inte kan se kompetensen och tillsammans med oss utveckla en lösning, säger Sandberg.

En bra lösning på problemet vore att utforma en utbildning enbart för ambulanssjukvårdarna och komplettera deras medicinutbildning. Det är framförallt den delen som fattas för att kunna göra jobbet utan delegering, menar Sandberg. Och man borde organisera arbetet så att allas kunskaper togs till vara på bästa sätt i stället för att stänga ute delar av en yrkeskår.

— Jag tror att arbetsgivaren hoppas på dispens eftersom de inte har gjort några ansträngningar för att lösa det här. Det jag hoppas på är att arbetsgivaren vaknar och utvecklar ambulanssjukvården tillsammans med Kommunal. Och att vi får Socialstyrelsen, socialdepartementet och arbetsgivaren att inse att det här är orimligt, säger Liza di Paolo Sandberg.

Kommunal gör nu en kartläggning. Tanken är att komma igång med att uppvakta Socialstyrelsen och socialministern för att visa kompetensen hos ambulanssjukvårdarna.