Natten hade för längesedan lagt sitt grepp över den svaga gatubelysningen som lät sina strålar dansa en sista rumba på de
daggfuktiga biltaken.

Drunknande autostradamaskar välkomnade döden som en befriare.

Inga plågor.

Först sömn.

Sedan ingenting.

Två röda fläckar framför bankomaten. Hans enda eftermäle till omvärlden.
Först mörker.

Sedan sol.

Sedan ingenting.

En assyrisk morgon vid en av parkekarna. En gråtande mor.

– Vad skall det bli av mig?

– Hur skall det gå för mina söner?

– De menade inget illa.

Samma morgon hos en annan mor:

Först kvällskaffe.

Sedan avskedet.

Två röda fläckar framför bankomaten blev hans enda eftermäle till omvärlden.

Först mörker.

Sedan sol.

Sedan ingenting.