Kommunals konflikt har nu pågått i en månad. Nästa vecka tas ytterligare 136 kommuner ut i strejk.

Enligt opinionsundersökningar stöder mer än åtta av tio svenskar kommunals lönekamp. Och varje dag får kommunalarna sympatiyttringar från andra fackförbund, kommunpolitiker, elever, anhöriga, föräldrar och andra.

Ilmar Reepalu tycker inte att det är så konstigt. Han tror att de flesta, inklusive arbetsgivarna, håller med om att kvinnolönerna i vården ska höjas.

— Men om svenska folket förstod att Kommunals strejk handlar om att höja lönerna för vaktmästarna på idrottsplatserna eller städarna tror jag inte att stödet var så stort. Varför ska en städare i kommunen tjäna mer än en städare på hotell eller i en restaurang?, frågar han.

Ilmar Reepalu säger att årets konflikt har överraskat honom.
— Vi lyssnade på Kommunal krav om höjda kvinnolöner och sa att vi går med på detta så långt som handlingsutrymmet tillåter. Men vi missbedömde oss på förbundets krav som är något helt annat. I själva verket är det kvinnorna som strejkar för att höja männens löner.

Håkan Pettersson, kommunals avtalsombudsman, skakar på huvudet när han ombeds kommentera detta.

— Det är inte någon som strejkar för någon annan. Vi företräder alla kommunalare. Undersköterskor, vaktmästare, städare, skolmåltidsbiträden och andra är alla värda löner som ligger i nivå med vad andra har. Det har vi alltid tyckt, säger han.

Ilmar Reepalu betonar än en gång att arbetsgivarna vill, som han tror även svenska folket, i första hand höja kvinnolönerna inom vården.

— För att nå en kompromiss gick vi med på en höjning för barnskötarna. Det är just kvinnornas löner vi vill höja.

För att än en gång bekräfta detta påstående nämner han hur det gick senast i de lokala löneförhandlingarna i Malmö, där Ilmar Reepalu är socialdemokratiskt kommunalråd.

— Vi gav mest till sjuksköterskor, undersköterskor och barnskötare. Tekniska yrken och kommunaltjänstemännen fick mindre. Så lokalt finns det en vilja bland politikerna att satsa på kvinnolönerna.

Ändå kan han inte tänka sig att gå med på Kommunals krav om att fördelningen ska göras lokalt utan några centrala riktlinjer om hur pengarna ska fördelas.

— Kommunal kan inte bara förlita sig på att en kvinnosatsning görs i kommuner med socialdemokratiskt vällvilligt inställda politiker. Vad händer i de övriga kommunerna?

Håkan Petterson tycker att påståendet låter förnedrande.

— Vi är inte ute efter någons välvilja. Vi ser varje kommun och landsting som en arbetsgivare där våra medlemmar har rätt till skäliga löner. Det tänker vi förhandla om. Men då kan vi inte ha centrala riktlinjer eller regler i avtalet som gör att arbetsgivarna får som de vill om vi inte kommer överens om annat, säger han.

När det gäller lägstalönerna på minst 14 000 kronor låter Ilmar Reepalu mer öppen än vad Kommunförbundet har gjort tidigare.
— Jag tror inte att det är det svåraste problemet vi har att lösa. Lägstalönerna gäller för de flesta redan och handlar inte om så stora pengar. Medlarna har ju också haft olika förslag om detta i sina bud.

Det stora problemet, enligt Ilmar Reepalu, är att Kommunals krav tillsammans kostar 6,2 procent.

— Kommunal vill att alla kommunalares löner ska höjas med 5,5 procent. Höjningen av lägstalönerna till 14 000 kronor kostar 0,4 procent. Dessutom vill Kommunal ha ytterligare 0,3 procent för att jämna ut skillnaden till vad andra i LO tjänar, säger han.

Håkan Petterson skakar på huvudet än en gång.

— Det är sant att vi kräver 5,5 procent högre lön åt alla. Men då ingår de 0,3 procent vi vlll ha för att närma oss vad andra i LO tjänar. Det är sant att vi vill att lägstalönerna ska höjas utöver potten. Vi tror att det kostar ytterligare 0,1-0,15 procent, säger han.

lmar Reepalu är bekymrad över tystnaden i denna konflikt.

— Jag har aldrig varit med om något liknande. I tidigare konflikter har det varit ständiga kontakter med medlarna och det fackförbund som vi haft som motpart. Men denna gång händer inget. Jag tycket att det är mycket beklagligt, säger han.
Håkan Petterson bekräftar att det inte längre pågår några kontakter eller planeras några nya försök att träffas och komma överens.

— Det blir medlarna som får höra av sig. Vad de har att säga då avgör om det är någon idé att börja förhandla på nytt, säger han.