Du är samma psalm som min farmor lärde mig i ottan 1968. Jag har förändrats men oavsett min palett är du som förr. Idag
skriver jag om fiolljuset i mitt sinne men inser att innan jag somnat om är det Assars violinljus som blivit inne och av min
innovation återstår bara en dimma av vattenmolekyler från forna tider. Kanske någon bjuder upp mitt spöke till nästa julsaga?