Ytterst handlar det om en rejäl attitydförändring, såväl hos arbetsgivare som hos arbetstagare. Men också om plus i kanten.

Det måste bli roligare att jobba när man är 55+. Och inte minst möjligt att orka. Nyckelord är samarbete och bättre planering i kombination med lyhördhet för den äldre arbetskraftens önskemål.

— Allt det här har jag kämpat hårt för själv, konstaterar Gudrun Sundgren, tidigare vårdbiträde på ett demensboende i Kiruna.

I dag jobbar hon kvar på halvtid på samma arbetsplats som hon tidigare jobbade heltid på.

Många års tungt slit inom vården har gett henne en arbetsskada som hon nu till hälften är förtidspensionerad för.

— Jag ville verkligen tillbaka till jobbet, så jag fick övertyga min arbetsgivare om att jag inte var förbrukad, trots att jag var sjuk och dessutom hade passerat 55-strecket, säger hon.

Kommunen behöver den kompetens och bank av erfarenhet som den äldre arbetskraften bär på. När den stora gruppen 40-talister säger tack och adjö till arbetsmarknaden väntar gap som blir svåra att fylla med ny arbetskraft.

Kiruna satsar på att byta ledarstil, att ta efter finskt mönster. Projektet kallas ”Age Management”, där den finska förlagan via årtionden av forskning landat på vikten av ett mer individuellt ledarskap som förmår ta hänsyn till personalens såväl individuella brister som tillgångar. Oavsett ålder.

— Nu kör vi ett ledarskapsprogram där 57 chefer får utbildning i hur de ska agera och tackla problem som dyker upp, förklarar projektledaren Berit Ekepil Mörtberg.

Att förkorta arbetstiden diskuteras också som ett sätt att minska sjukskrivningarna, samtidigt som en rejäl satsning på företagshälsovården och förebyggande åtgärder är några av de tänkbara vägarna.

Kommunals huvudskyddsombud, Tord Wiklund, som också sitter med i projektets fackliga referensgrupp, är positiv till försöket.

— Det finns massor att göra, framförallt när det gäller attityder mot de äldre. Visserligen finns ett politiskt beslut på att kommunen ska bli ”den goda arbetsgivaren”, men jag tror det är möjligt också, säger han.

— Det handlar lika mycket om att ändra sin egen attityd som att få arbetsgivaren att göra något åt sin, menar vårdbiträdet Gudrun Sundgren.

— Det gäller att själv inse att man inte är förbrukad vid 55. Och att ta sats och visa det också.

Att satsa på mer personal är en annan given grundbult i sammanhanget.

Inte för att många är 55, utan mer för att man ska orka fortsätta jobba efter den dagen.

— Arbetsgivaren måste sporra oss och vi dem, säger hon. Om vi alla är lyhörda för varandras förutsättningar och önskemål kommer vi långt.