när jag vaknade ur vintersömnen

vaknade trevande efter

drömmen, där fåglar kom seglande

söderifrån

dom väntade, saknade

jag viskade namnen, makade

mej opp

i spegeln stod min gryningsgrå syster

slocknad och kall stod hon

tyst medan minnena trängde

sig på

ful var hon, grå

ändå sa jag, kom

kom då

hon lyfte ögonen mot mej

dom urgamla, brustna

som böjt sig för malandet

inifrån

mot sår som sved, varade

hon sa, du vet, ingenting blir

som man tror

då löste jag hennes hårda flätor

löste och borstade tills

hon grät och själv ville gå

därifrån

jag stod kvar, betraktade

ögonen som sakta klarnade

och såg

hur dagen skimrade till därute

skimrade ljus och frisläppt

i mitt slätkammade

hår

och solen steg, värmde

det som närmade sig

utifrån