Förlusten av lingonsylten kunde jag stå ut med. Den var ändå alldeles för lös i konsistensen. Värre var det med de billiga och goda havregrynen. Och nu har turen kommit till spolglansen för diskmaskin och det är riktigt illa! Borta är den behändiga, lilla blåvita flaskan, in kommer en långsmal med flaschig dekor, som inte alls passar lika bra under diskbänken.

Så nu har jag börjat hamstra. Visserligen i liten skala, väl medveten om det hopplösa i själva saken. Utrymmet hemma är helt enkelt för begränsat för att rymma diskmaskintabletter, schampo, tvättmedel och de andra blåvita sakerna som blivit favoriter hemma. De basvaror i enkel design till ständigt lågt pris som var tanken bakom Blåvitt är nämligen ett passerat kapitel för den kooperativa rörelsen i form av KF:s ledning. Allt ska bort för att kanske ersättas av andra lågprisprodukter. Att skrota varumärket kostar svindlande 500 miljoner kronor, enligt reklamtidningen Resumé. Men sånt verkar inte bekymra ansvariga för detta genomkorkade beslut. Man kan ju ägna sig åt roligare saker som att starta bank, en idé som hittills kostat inblandade många sköna slantar utan att minsta bank blivit synlig, annat än på räkningen från Med Mera-kortet. Till detta kommer jättelika förluster för andra satsningar, som Kapp Ahl.

Konsum vilar på en ideologi med medlemsägande och återbäring som grund. Fortfarande finns mycket bra, som u-landsprojektet Utan gränser och satsningar på alternativt odlad mat. Men idag är vägen från medlemmen till beslutsfattarna mycket lång. Det visionära tänkandet lyser med sin frånvaro. Och beslutet att skrota Blåvitt tyder på ansvariga med framtiden bakom sig.