Många namn har samlats in till stöd för kraven. I Stockholm pågår dagliga demonstrationer av ”galna kommunalare” utanför arbetsgivarnas lokaler och stora demonstrationer landet runt häromveckan samlade tusentals deltagare. Den 16 april får kommunalarna i Kronoberg sällskap i tåget av regissören Carin Mannheimer, kvinnan bakom dramaserien Solbacken. Hon tågar med i solidaritet med kravet på högre löner.

Ja, aldrig har väl opinionen varit så vänligt stämd till Kommunals lågavlönade medlemmar som i denna avtalsrörelse. Men medvinden från allmänheten möts dessvärre av motvind. Konjunkturen går neråt. Regeringen drar i bromsarna i vårbudgeten och förhandlingarna om nya löner för 420.000 kommunalare har, i skrivande stund, inte kommit framåt. De bud som lagts av medlarna har inte accepterats, inte minst för att nivåerna har varit alldeles för låga.

Pengar saknas, säger arbetsgivarna, som de brukar under en förhandling. Men det handlar om att lönesätta en grupp som utgör hälften av de anställda — men bara får en tredjedel av lönesumman! Det handlar om att ge framtidstro i yrken som i dag inte lockar ungdomar — trots den arbetskraftsbrist som väntas. Det handlar om att ge bra omvårdnad åt alla, av människor med arbetsglädje och yrkesstolthet. Kort sagt — kommunalarnas kamp är en välfärdsfråga för oss alla!

Men knäckfrågan kvarstår även efter en eventuell uppgörelse: Hur ska lönesystemen se ut så att kommunalare får större del av den lokala lönekakan? Hittills har individuella löner knappast gett mer pengar. Tio år efter att Kommunal och arbetsgivarna enats om att satsa på individuella löner, fungerar det fortfarande dåligt i verkligheten.

Stephen Lindholms reportage i förra numret visar att lönesamtal, som är en förutsättning för hela idén, fortfarande är en bristvara. Kommunalarna vet inte vad arbetskamraterna tjänar och kan därmed inte ställa de rätta kraven för egen del. Nödvändig kritik av verksamheten hålls ibland inne. De känner dåligt till vad som bestämmer lönen.

Ändå är det inte tvärnej till löner med individuella inslag. Men ska det fungera måste Kommunal stärkas i de lokala förhandlingarna. Lokala kollektivavtal, större potter, högre ingångslöner, kriterier som uppmuntrar kritiska synpunkter och större öppenhet kan vara vägar, tror avtalsombudsman Håkan Pettersson.

En sak är klar: Om allt mer fackligt arbete kommer närmare arbetsplatserna, ökar kraven på de lokala parterna. Centrala uppgörelser ska ju vara ett golv — eller en hävstång för att bli sedd, bekräftad och rättvist avlönad för det jobb man gör.