en diamantbeklädd dörr

öppnas på glänt

en glimt från det förflutna

sipprar ut

medan enträgna försök görs

att tränga igenom den unkna doften

ser man den den sargade smärtan

skälva till – och –

krampaktigt slås dörren igen

för att utestänga

de plågsamma minnen

som viskar i vinden

utanför diamantkupan

där formen får liv

i ett känslokallt skal

som brinner i själen

där dit namn blir rationell

för att uthärda ekot

från djupet av den inre