En bok om tvåbarnsmamman Leni som inte klarar av allt ansvar. Som bara längtar efter att ”allting i hennes liv skulle vara färdigt. Då skulle hon börja leva. Då skulle hon vara fri”. Hon bara längtar efter att bli fråntaget allt ansvar. Hon orkar inte med andras förväntningar. Orkar inte med spädbarnet som skriker på natten.
Leni orkar helt enkelt inte vilja ha verkligheten. Så hon flyr på riktigt. Lämnar maken och de två små barnen för att kunna hitta någon slags frihet.
Men hon klarar inte av att ta kommando över sig själv så alkoholen får göra det istället. Alkoholen ger avskärmning och bedövning. Dessutom upptar arbetet med att bibehålla fyllan på en jämn nivå såväl all tid som all kraft, det finns inte mycket över för skuldkänslorna.
Sällan har alkoholism beskrivits lika krasst och realistiskt. Lina Erkelius beskriver sovpass som aldrig får vara längre än fem timmar — annars är det omöjligt att dricka upp sig, förbi abstinensen. Beskriver den knappt sexåriga dottern som väljer att acceptera för att överhuvudtaget kunna träffa sin mamma. En dotter som tvingas till situationer där hon säger ”om vi bara får komma till dig så kan vi sitta i ett annat rum medan du dricker öl, så stör vi inte dig. Snälla mamma, snälla, snälla…”.
”Kanske i morgon” är en stark skildring av en människa som ställer sig utanför när hon inte klarar av att leva efter kraven. Det är naket utan att någonsin bli kladdigt sentimentalt. Det är hemskt och samtidigt mycket bra.
