Det är inte regering och riksdag som genomfört reformen. Den har knappast alls omnämnts i massmedia. Den kom nämligen till stånd genom en dom i Regeringsrätten, som är högsta instans i skatteärenden. Domen kan lätt leda till att skatteinkomsterna för den offentliga sektorn minskar med en miljard för en tandvårdssubvention till höginkomsttagare.

Själv blev jag informerad av min tandläkare förra våren när han något generad överlämnade en stor räkning.

Har du eget aktiebolag eller kan du få din arbetsgivare att betala mot avdrag på lönen, frågade han, och lämnade över ett informationsblad. Skattekonstruktionen är densamma som för personaldatorerna fast enklare. Domen i Regeringsrätten förra våren innebär att konstruktionen är fullt laglig.

Arbetsgivaren betalar räkningen men drar av hela kostnaden från den anställdes bruttolön. Det fungerar som en skattelättnad. För en person med mina inkomster blir skattelättnaden ungefär 55 procent av tandläkarräkningen. För en kommunalare blir den 30 procent. Båda måste avstå från det bidrag som utgår från tandvårdsförsäkringen — olika för olika behandlingar, vilket gör beräkningar komplicerade.

En så orättvis tandvårdsreform borde inte kunna införas i Sverige. Regeringsrätten har säkert tolkat gällande lag på ett riktigt sätt. Den är högsta instans så dess dom går för övrigt inte att överklaga. Det är lagen som måste ändras.

Jag och andra har bildat opinion för en lagändring genom LO-ledningen, genom Finansdepartementet och via LO-Tidningen utan att någonting hänt. Eftersom lagen inte ändras ville jag införa förmånen för FIEF:s personal. Det blev blankt nej i FIEF:s styrelse som består av centralt LO-folk. Somliga socialdemokratiskt styrda kommuner inför reformen för sina anställda, andra gör det inte. Förklara det, den som kan!

Orättvis blir reformen också genom att olika arbetsgivare tillämpar den olika. En riktig tandvårdsreform behövs — inte denna dyra orättvisa.

Sten Johansson är professor och chef för FIEF, Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning, tidigare bland annat chef för SCB

Kommunalarbetaren nr 6 2003