Det var en otäck historia om hur en glad och driftig tjej blivit utfryst och hånad av både arbetskamrater och chef så att hon tvingades sluta. (Arbetskamraterna skålade öppet i champagne den dag hon lämnade sitt jobb.) Med fackets hjälp lyckades hon ordna ett nytt arbete innan hon knäckts helt. Och det blev en solskenshistoria eftersom hon där kom in i ett gäng som gillade henne. Hon fick självförtroendet tillbaks.

Christina Dahlberg, Kommunals ordförande i Bräcke, berättar i LO-tidningen (28 februari) om hur viktigt det är att arbetsgrupper fungerar för att minska risken för övergrepp. ”Det har hänt att hela arbetslag har fått åka på kurs för att lära sig tala med varandra i stället för om varandra”, säger hon.

Konflikter uppstår när folk ägnar sig åt verbal karate, det vill säga åthutningar, snäsningar, sårande ord i stället för verbal judo, skriver Georg Thompson i en intressant bok med samma namn. Han är både utbildad lärare och patrullerande polis och lär ut den svåra konsten att skapa harmoni mellan tanke och tunga. Huvudingrediensen är inlevelse i motpartens känslor — och respekt, antingen det handlar om ett våldsamt fyllo eller en bråkig klass. ”Inlevelse är förmågan att sätta sig in i en annan persons situation och förstå den väg han har vandrat”, skriver han och konstaterar att det kräver något som väldigt få behärskar, nämligen aktivt lyssnande: ”I vår kultur är motsatsen till att tala snarast att vänta på tillfälle att få avbryta.”

Verbal judo är det professionella språkets verktyg, menar han. Den som går in i sin yrkesroll och ställer jagbilden åt sidan klarar bättre vardagens många konfrontationer med sina medmänniskor.