Text: Sjukvårdsdirektörerna löpte amok
och tusen gråtande kvinnor
förlorade sitt arbete.
De är ej längre behövda
utan anses som onyttiga slängvaror med stela axlar
,
som ska förpassas till långtidsjukskrivningens svartbeslöjade katedraler.
Obrukbara prestationsångestsbärare
med misslyckade utvecklingssamtal i bagaget
ruttnande ålderdomsbenranglar
som ej längre är behövda.
Obrukbara Obehövda Ting
som kostar mer än det smakar,
är det stämpeln åtstramningskonsulterna brände i deras utslitna kroppar.
Är hennes liv redan förbrukad,
hon som vårdade i barmhärtighetens tjänst?
Är hennes slit inget värt
hon som har torkat och tvättat bort avföringen
från sjuka människors bakar?
Är hennes liv redan förbrukad
i skuggan av dehumaniseringens smutsiga stank?
De drar åt svångremmen på värdighetens bekostnad
och nu får hon torka samhällets avföring tills
hon kliver in i utbrändhetens ångestfyllda snara.
Samhällets åtstramningskonsulter dansar
med budgetsunderskott under hennes näsa.
De höjer sina löner för att markera att de är värda mera än hennes insats
i och med de inte behövde ha andras avföringar på sina bara händer.
Tusen gråtande kvinnor
brände sina gråa avskedsbrev.
De är bortglömda vrak som har gett sitt liv
för att hjälpa och vårda människor i nöd.
