En av fyra, eller 200 000 personer som arbetar i kommunerna har en tillfällig anställning. Ungefär hälften arbetar med vård och omsorg om äldre och funktionshindrade. Nio av tio är kommunalare.

Det framgår i Kommunals nya rapport Anställning på lika villkor?, där förbundet försöker komma åt orsakerna till det stora antalet tillfälliga anställningar. En industrikommun, en glesbygdskommun och en förortskommun analyseras. De tre kommunerna har olika förutsättningar, men samma problem med det eviga pusslandet med bemanningen.

Det skapar en ond cirkel av personalbrist, stress, sjukfrånvaro och försämrad kvalitet för brukarna.

De tillfälligt anställda som hoppar in där de behövs löser visserligen många problem, som den dåliga organisationen skapar. Men de betalar ett högt pris i form av otrygghet.
Vem är då tillfälligt anställd? De flesta är ungdomar och/eller personer med invandrarbakgrund. 25 procent av kommunalarna med utländsk bakgrund har en tillfällig anställning jämfört med 14 procent av de svenskfödda kommunalarna.

De som är anställda per timme eller på korta vikariat saknar oftast yrkesutbildning men ungdomarna har ofta högre allmän utbildning än de tillsvidareanställda.

Att vara anställd per timme är inte alltid av ondo. För många som studerar är det ett eget val och för exempelvis praktikanter från andra länder kan timvikariat vara en väg till ett fast jobb. Men vill man försörja sig är det ett mycket otryggt liv.

Vilka är då orsakerna till det stora antalet tidsbegränsade anställningar?

Ont om pengar, hög frånvaro och för låg grundbemanning är, inte helt oväntat, svaren. Timvikarier är ”bra att ha” man tror sig spara, vilket ofta är falsk matematik. Nya arbetstidsmodeller är oftast ett bättre sätt att få folk till dygnets alla timmar.

Facket har inget inflytande vid tillsättningen av ett vikariat. Men de ser till att de som har rätt till det får förtur till de fasta tjänsterna — bara de vet om vilka det är. Att facket stöttar vikarierna är viktigt och arbetsplatsomud och sektioner borde självfallet som rutin få information om alla vikariat på arbetsstället!

Att klara arbetstider och arbetsbelastning kommer aldrig att bli lätt i kommunerna. Det krävs kompromisser och pusslande. Detta är inte unikt för vård och omsorg. Men de dåliga villkoren är typiskt för arbetsplatser där bemanningen utgörs av lågavlönade kvinnor. Högre grundbemanning, regelbunden utbildning och bättre löner är ett måste för att höja kvaliteten och minska sjukfrånvaron. Att avstå kommer att kosta mer.

Att kommunerna har ont om pengar förklarar, men ursäktar inte vikarieeländet. Synen på lågavlönade kvinnor och invandrare som utbytbara bitar måste ändras. Det tjänar vi alla på.