Enligt Kommunals avtalsombudsman Håkan Petterson behövdes det ingen betänketid:

— Vi avvisade budet direkt, säger han.

Budet från Kommunförbundet och Landstingsförbundet formulerades så här:

”ett särskilt utrymme på 4,2 procent att fördela bland Kommunals medlemsgrupper inom vård och omsorg samt ett utrymme på lägst 2 procent till övriga grupper.”

Enligt Kommunförbundets direktör Markus Gustafsson har kommunerna idag har en sämre ekonomisk situation än när det tidigare avtalet slöts. Man har råd med lägre löneökningar än de 3,5 procent för 2003 som fanns i det.

– Våra medarbetare inom vård och omsorg utför viktiga och krävande arbetsuppgifter. Därför vill vi lyfta fram deras stora betydelse i vårt bud till Kommunal, säger Kommunförbundets ordförande Ilmar Reepalu.

Grundmotivet för att arbetsgivarna vill fördela en större del av pengarna till vården och omsorgen är deras rekryteringsproblem.

Men de 4,2 procent som arbetsgivarna erbjöd facket är också ett så kallat ”tak” — hit men inte längre i de lokala förhandlingarna. En broms på löneutvecklingen.

Kommunal kräver ”lägsta nivåer” i avtalsförhandlingarna. De centralt uppgjorda procenten ska vara golv. Lokala löneförhandlingar ska kunna ge mer.

Till grupperna utanför vården erbjöd arbetsgivarna ”lägst” 2 procent. Men 2 procent är alldeles för lågt för facket. Och möjligheterna för dess grupper att lokalt få ut mer är många gånger sämre än för vårdfolket.

Kommunal har också krävt höjd lägsta lön och ingångslöner i olika befattningar för att få upp de lägst avlönade och höja kollektivets som helhet. Av detta finns inget i arbetsgivarnas bud.

– Arbetsgivarna vill även i fortsättningen få unga människor att söka sig till jobb i kommunerna till en heltidslön på 12 000 kronor i månaden. Det är ohållbart, säger Kommunals ordförande Ylva Thörn.

–