Främmande ord strömmar in i mitt stökiga hjärnkontor.

Meningarna förvandlas till stora damråttor

under mitt skrivbord av cellmembran.

Personerna runt mig sitter så stilla och tysta

att de blir till porträtterade tavlor på skallväggen.

En vägg av ben,

som gömmer min malätna hjärnsubstans.

Jag är uppäten och förtvinad

av Alzheimers hemska men obotliga grymhet.