”Alzheimers grymhet”
Främmande ord strömmar in i mitt stökiga hjärnkontor.
Meningarna förvandlas till stora damråttor
under mitt skrivbord av cellmembran.
Personerna runt mig sitter så stilla och tysta
att de blir till porträtterade tavlor på skallväggen.
En vägg av ben,
som gömmer min malätna hjärnsubstans.
Jag är uppäten och förtvinad
av Alzheimers hemska men obotliga grymhet.
