I ett av programmen fick vi följa familjen Bernadottes år med resor, välgörenhetsarbete, invigningar och middagar. Vår blivande drottning Victoria, i långbyxor och enkel blus, berättade om sin lust att lära och göra ett bra arbete, långt från skvallerpressens hårdbevakning av eventuella pojkvänner och partyn. Hon klipper band, reser i Kosovo och besöker aidssjuka kvinnor i Uganda med inlevelse och engagemang.

Det verkar vara en trevlig tjej med huvudet på skaft och ambitioner. Men hon har en väldigt lång utbildning i representation framför sig, med tanke på släktens höga medelålder. Det är lätt att tappa sugen om man måste vänta kanske 30 år på att börja jobba ”på riktigt”!

Nog borde Victoria, som modern ung kvinna, tycka att det är lite underligt att födas till ett arbete i en institution så långt man kan komma från det Sverige i tiden, som hennes pappa tagit som sitt valspråk! Kung Carl XVI Gustaf har ju också antytt att han innerst inne är emot monarkin. Vad menar han, som landets största bidragstagare, annars med sitt nyårstal om att ingen ska tro att de stekta sparvarna flyger in i munnen? Även han måste numera tycka att ungarna ska stå på egna ben, att det är dags att börja försörja sig själv?

Att ärva yrken efter föräldrarna är inget konstigt. De flesta kikar på mamma och pappa när de väljer jobb. Titta bara på alla politikerbarn, företagsledare och unga artister. Men låt vårt statsskick bli demokratiskt på 2000-talet.

Victoria förtjänar ett bättre öde!