Och det är den första skoldagen efter den stora brandkatastrofen på Hisingen 1998.

Sju elever har dött när jag kommer på morgonen och två till ska dö under dagen.

I morgon kommer sammanlagt elva att vara döda.

Någon lutar sig mot min axel och gråter.

Jonna ute i matsalen håller om en flicka som vore hon en liten fågelunge.

Det är tända ljus överallt.

Rosor.

Jag arbetar som vanligt.

Lagar mat till tusen människor.

Äta måste man ändå.

Jag arbetar. Arbetar. Arbetar. Arbetar.

Och tänker på dig.

Var en fjättrad i sin egen katastrof.

Jag kommer aldrig, aldrig någonsin mer att se dig.
Aldrig!

Om så bara Herren Vår Gud kunde lindra all denna smärta och sorg och vrede…

I morgon är en ny dag.

(pain never sleeps/

pain never goes abroad)