Alexandre Brailowsky talar engelska med lite fransk brytning och har tidigare varit verksam inom organisationen Läkare utan gränser.

Siffror verkar han föga intresserad av, men han vet att företaget försett 800.000 fattiga med vatten.

Det blåser kallt, ja närapå stormar i Quilmes. Det har regnat så mycket att människor i närheten av Platafloden tvingats överge sina hem och har fått tillfälligt skydd i en kyrka.

— Det viktiga är att människor får vatten så snabbt som möjligt. Må så vara att det är ett privat företag, som levererar det, säger Alexandre Brailowsky och tillägger att i Buenos Aires har ingen brytt sig om de mest utsatta på femtio år. Medelklassen har varit mer intresserad av att köpa en Ferrari än att hjälpa människor att överleva.

— Det är en sak att leva i Sverige eller Frankrike och ha tillgång till vatten, en annan sak att vara här och vara utan.

Utanför Maria Saragozas hus sticker vattenrören fram ur jorden. Det finns olika grader även i ”helvetet”.

Maria har fått vatten och har dessutom ett gammalt kylskåp.

Med en liten bokhylla har hon avskärmat köket från sitt lilla krypin till vardagsrum på några kvadratmeter.

Hon tillhör organisationen Mödrarnas framgång. På golvet står en låda med pulvermjölk som hon delar ut till undernärda barn. En annan kvinna berättar om hur hon hjälper människor att få lagfart på husen, för utan lagfart blir det inget vatten.

Projektet är ett samarbete mellan bland annat kommunerna, provinsen, ideella organisationer och även IDB, International Development Bank.

Invånarna får vattnet installerat billigare genom att själva gräva ledningar till huset.

Alexandre Brailowsky säger att det är långt ifrån säkert att den privata sektorn alltid ska sköta vattnet och förresten rör det sig hittills bara om sju procent. Och folk måste få vatten.

— När vattenrören kommer till ett slum-område är det en länk mellan dem som bor där och samhället i övrigt.

Invånarna i Buenos Aires betalar vattnet beroende på vilken zon man lever i, husets standard och yta. Följden blir att de fattiga betalar mindre än den medelklass varav flera numera också är fattiga i ett ekonomiskt sargat Argentina.

Även i La Paz har SUEZ ett liknande projekt. Invånarna, mestadels indianer är glada över sitt vatten eftersom det kostar hälften av det de köpt från tankbilar.

Men förra året gick företaget med förlust. Bland annat därför att indianerna följde sina gamla traditioner och inte förbrukade så mycket vatten. Så fort det regnar tar de vara på regnvatten.

Det finns kritiker till projekten som inte tycker att SUEZ utvidgat vatten- och avloppsnätet tillräckligt ändå och bara gör det om andra är med och betalar. Men det finns onekligen en poäng med projekten: En hel del människor får i alla fall vatten.