Vi kan varken leva med eller utan varandra
Jag är 21 år och har pojkvän sedan fyra år. I början av vår relation var jag otrogen, förmodligen för att bevisa för mig själv att jag inte var bra nog för honom (han kommer från en överklassfamilj och jag från en fattig arbetarfamilj). När jag berättade om otroheten ett år senare blev han ledsen, men också glad över att jag väntat med att berätta, och vi fortsatte vara tillsammans.
Ett och ett halvt år senare gjorde han slut för att han själv varit otrogen mot mig. Vi är nu ihop och gör slut då och då. Ena gången är det han, andra gången jag. Det är nu ett år sedan vi gjorde slut förra gången, men vi är inte nöjda med relationen. Jag ser nästan inget positivt i honom längre. Ändå får något mig att stanna kvar och jag ser ett mönster: Jag blir missnöjd och säger det till honom. Allt känns bra och jag hoppas och tror på förändring, men den kommer aldrig. Ändå ger jag inte upp. Man kan jämföra med en kvinna som blir misshandlad av sin man. Hon tror och hoppas på att det är sant som han säger, att det var sista gången. Men ändå blir hon slagen igen.
Vad får mig att stanna? Jag vet varken ut eller in och det är mycket frustrerande.
Vi har fortfarande har bra sex.
Sara
Ni verkar ha ett ömsesidigt behov av varandra, även om det kan vara svårt att se och begripa vad det är. Ni är ett par, som varken tycks kunna leva med eller utan varandra.
Jag tror att ert destruktiva beteende mot varandra är själva ”näringen” och förutsättningen för att er relation ska överleva, fast det orsakar er stort lidande. Så länge som ”lidandet” inte vida överstiger fördelarna för er båda tror jag att det blir svårt för er att bryta relationen.
Som det nu är tror jag alltså att ni har omedvetna vinster av att leva som ni gör. Era problem verkar handla mycket om svårigheten att hitta en bra balans mellan närhet och avstånd i relationen. Otroheten hos er båda ser jag då som ett sätt att öka avståndet, när någon av er upplever att ”risken” finns att ni kommer varandra för nära. Detta sker naturligtvis omedvetet.
Jag tror att ni behöver hjälp med att få detta tydligare belyst. Tillsammans med en relationsterapeut kan ni titta på varför ni gång på gång upprepar ett destruktivt mönster.
Kanske kan du också känna igen dig i något i min lev-bättre-kolumn om kvinnor som väljer en ”farlig” partner.
