För ett år sedan visste inte undersköterskorna på Vistegårdens äldreboende i Gräs-torp varför syster Lena var borta en dag. Det vet de i dag. När undersköterskorna blev arbetsledare i kommunen köpte de en anslagstavla där alla kunde läsa varför Lena var borta.

I samma huskomplex som den där anslagstavlan finns, ligger ett konferensrum. Här sitter socialchefen i kommunen, Anders Asklöf.

— Jag skulle inte välja en undersköterska som chef på Volvo, säger han.

Anders Asklöf hade ingen erfarenhet av äldreomsorg när han började jobba här i januari.

Han är alldeles tydlig med att han inte tycker att undersköterskor i sig, i och med sin yrkesroll, har någon speciell kompetens som gör dem till extra bra chefer. Trots det valde han att tillsätta fem helt nya arbetsledare i kommunen, chefer som är undersköterskor.

Den satsningen gör Grästorp unikt i Sverige. Så gott som överallt annars är det sjuksköterskor, syrrorna, som är chefer över äldreboenden och hemvårdsavdelningar. Det är de som gör scheman, det är de som gör rehab-utredningar.

Jag går in på personalrummet på Skogsgläntan och frågar vad de tycker om att ha undersköterskor som chefer. Reaktionen på min fråga är totalt positiv.

— Skriv att de är jätteduktiga! De vet vad vi pratar om! De är på vår nivå! De förstår bättre att vi har det tungt! Ibland är de inne och hjälper till!

— Varför måste det bli en sjuksköterska som blir chef? Det kan väl lika gärna vara en undersköterska, tycker Barbro Norberg, en av dem som öser lovord.

— Visst är det en fördel att man har jobbat i verksamheten, säger en av de nya cheferna, Tina Johansson.

Därmed pekar hon på det som också socialchefen menar gör undersköterskorna till bra chefer: De kan verksamheten, de vet var behoven finns, de känner till personalen och arbetet som den gör.

Men det är inte allt. Tina kan, till skillnad från Anders Asklöf, peka på flera egenskaper hon förvärvat som undersköterska som gör henne till en bra chef.

Oavsett, kanske, om det är här på ett äldreboende i Grästorp, eller på en bilfabrik tjugo minuter bort i Trollhättan.

— Man tänker på alla, på helheten. Man ser inte bara till de starkare, säger Tina. Och även om personalen inte säger att det är något problem kan man ibland se att det är något, då kan man fråga andra och få reda på var problemet ligger.

Hon pekar på en speciell lyssnarempati som undersköterskor i hemvård, där Tina kommer ifrån, måste vara extra duktiga på att använda. Hon säger på västgötska:

— En har la lite empati i sig bortibak. En får la plocka fram’et.

Men sedan är vi tillbaka där den här artikeln började. Om en kommunpolitiker får för sig att slänga osthyveln och ta fram motorsågen, ja verkligen skära på verksamheten, då kommer inte Tina, Ulla, Betty och de andra nya cheferna i Grästorp att tiga.

— Vi vet var det inte går att spara. De kan inte gå på knäna hur länge som helst, säger Tina Johansson.

Grundlönen har för alla chefer höjts med mer än 3 000 kronor. Nu ligger de och gnager på 20 000-tröskeln. Betty Johansson kommer som Tina från hemvården och tjänar 19 900 kronor.

— Men jag ser inte min gubbe mer än två helger av fem, säger Betty.

Trots det jobbade hon fler helger tidigare, när hon var ”vanlig” undersköterska. Ganska omgående införde nämligen de nya cheferna Time Care-modellen för schemat. Men det innebar också att de där dagarna mitt i veckan då de tidigare kunde vara lediga har försvunnit.

— När ska man hinna gå till banken?

— Det första jag fick göra var att avboka frissan…

Och arbetet som chef innebär högre krav.

— Det är mycket pappersarbete man inte trodde att det var, säger Tina. Nu förstår man vad chefen gjorde.

Alla får de något lätt skräckslaget i blicken när ordet ”rehabiliteringsundersökning” kommer på tal. Nu är det undersköterskorna som gör dem. Men budgeten har de inte hand om, den ligger högre upp i vårdhierarkin.

Men varför blev det just Tina och Betty och de andra som blev chefer?

Svaret är ganska enkelt. Tolv personer hade sökt tjänsterna. Socialchef Asklöf gick bara på personliga referenser. Dessa fem var kort sagt mest uppskattade.

— Jag tog dem på hörsägen, säger Asklöf.

Också privatlivet har förändrats för Tina och de andra cheferna.

— Min man tar ett större ansvar hemma sen jag blev chef, säger Tina som också har blivit aktiv i Grästorps fotbollsklubbs styrelse.

Och för Ulla Dahlin, en annan av de nya cheferna, tjänar maken som en väckarklocka.

”Glöm inte av vem du var en gång i världen, du är väl ute och jobbar? Du sitter väl inte bara där?”, kan Ullas man säga.

Jag frågar Tina om hennes första arbetsdag. Hon berättar om det där nya-jobbet-pirret som alla nog känner igen. Vad skulle kollegerna säga? Och så berättar hon att hennes första syssla som chef var att gå till loppis och köpa ett begagnat skrivbord för 200 kronor.

Och så känslan när hon kom hem, efter att maken hade givit henne blommor (”det händer inte varje dag”), kom hennes egna tankar bubblande:

— Jag var stolt över vad jag hade gjort och vågat.