Det är första gången på länge en helt finlandssvensk film går upp på svenska biografer, så jag skulle gärna skriva något välvilligt om det här.
Men det blir svårt. Förtexterna är snygga, och Pekka Strang är duktig i rollen som värsting.
”Drakarna över Helsingfors” är baserad på Kjell Westös succéroman och handlar om en kärlekslös men rik finlandssvensk familj. Huvudrollen innehas av lillebrodern Riku som får se sin storebror, Dani, bryta helt med fadern och börja knarka. För Riku går det bätttre, han blir chef för en radiostation där han låter lillebrorsan härja fritt.
För att visa att Dani är hårdare än armeringsjärn har regissören låtit honom få en egen liten gimmick. Han låter honom göra v-tecknet då och då — på allvar.
Filmen är fylld av klyschor och schabloner och dras dessvärre också med en synnerligen trist kvinnosyn. Dessutom brister det ofta rejält i skådespeleriet.
