När Kommunalarbetaren träffade driftteknikerna förra året i Norrtälje såg de fram emot att jobba hos Vivendi Water. De skämtade om att franskt vin skulle komma ur kranarna och att de skulle bära basker. De tyckte att kommunen hade skött sig så dåligt som arbetsgivare att det aldrig skulle kunna bli sämre. De kände att de inte fick någon respons alls för sitt yrkeskunnande.

Men när Vivendi Water kom fick driftteknikerna ett lönepåslag på i genomsnitt 2.000 kronor. Dessutom välkomstpresent med franskt vin och choklad.

De har nu i genomsnitt 19.400 kronor. Dessuton fick personalen behålla de semesterdagar som de hade sedan tidigare.

I Hallstavik vid reningsverket fladdrar nu Vivendis flagga. Va-samordnare Roger Sundberg bär visserligen inte basker, men har bytt ut kommunens blå overall mot en proper grågrön skjorta med hans eget namn och Vivendi Water i rött och blått.

Sedan Vivendi Water tog över har han avancerat till samordnare, en arbetsledare på platsen.

Från att ha känt sig ”litet vid sidan om” inom kommunen har driftteknikernas arbetsplatser plötsligt hamnat i centrum. Roger Sundberg är medveten om att företaget gör allt för att framstå i positiv dager och siktar in sig på betydligt större vattenverk. Han vet att företaget bjudit in representanter från andra kommuner.

— Hade vi varit den 15:e va-verksamheten som skulle gå över till Vivendi Water kanske det inte varit lika uppåt, säger han.

När jag frågar om vilka krav facket har på företaget ställer han sig undrande. Han tycker att det redan börjat skapas en bättre arbetsmiljö.

En representant från Frankrike har kommit för att arbeta med miljöfrågorna och driftteknikerna har haft halvdagarskurser med Roslagshälsan. Nu finns program som berör både arbetsmiljön och personalens hälsa, enligt Roger Sundberg.

Han har varit tveksam till att privatisera vatten, men jobbar hellre åt en privat arbetsgivare än en kommunal som inte bryr sig. Nu är han inte lika tvärsäker om det har någon betydelse om vem som tar hand om vattnet.

Han tycker det är intressant att lära känna en annan kultur. Men en och annan gliring har han fått ute i samhället: Är inte Vivendi det där företaget som går så ”djävla” dåligt.

Några andra som vi senare träffar i Hallstavik är inte lika entusiastiska. De gör samma jobb och märker ingen större skillnad.

— Det kanske blir litet lugnare nu, det har hela tiden varit omorganisationer, säger drifttekniker Bror Söderlund och tillägger att kommunen fortfarande ändå har yttersta ansvaret. Han sitter och funderar:

— Att ett privat företag kan göra det billigare och ändå tjäna på det är konstigt.

I vattenverket håller Lee Lundell på att sanera en vattenberedare. Golvet är fullt av vatten.

— Det är ett franskt företag som tagit över — har någon sagt, säger han, och tycker att det är ungefär detsamma som förut. Men arbetsbelastningen har inte minskat.

Han och Roger Sundberg börjar diskutera om facket behövs överhuvudtaget.

Jag frågar vad de skulle göra om Vivendi Water säger upp folk och struntar i att följa LAS, lagen om anställningsskydd.

— Då skulle jag byta skjorta och sätta på mig en med Kommunals märke på ändå, säger Roger Sundberg.