Alan Roberts ingår i en ”byrå” med bara fyra från facket samt ledningen. Hans fackförening är det engelska GMB.

Ursprungligen är han trädgårdsarbetare inom Onyx, ett dotterföretag inom Vivendi Environment.

Alan Roberts åsikt om Vivendi är inte särskilt positiv. Han säger att han aldrig litat på sin arbetsgivare.

— Utbildning för Vivendi är att de anställda ska lära sig om hur fantastiskt företaget är.

Jag möter honom i Hastings vid Sydenglands kust. Här har ett dotterbolag till Vivendi Environment precis köpt in sig i ett vattenbolag som tidigare ägdes av Scottish Power. Nu har företaget renhållning, energi och trädgårdsskötsel i trakten.

— De suger upp hela södra England, säger han.

Vivendi Universal uppger sig redo att följa fundamentala rättigheter på arbetsmarknaden enligt den europeiska sociala dialogen. I praktiken blir det inte alltid så.

— Problemet är att våra företag i England inte ens tänker på att de är delar av Vivendi. De tänker inte följa något program.

Inte förrän Alan Roberts skickar e-post till högsta chefen för Onyx i London lyssnar åtminstone han på besluten från huvudkontoret i Paris.

Men sedan fortsätter företaget ändå att anställa nya på sämre villkor.

När Alan Roberts påpekar detta för Vivendi centralt vill de ha konkreta bevis, så nu samlar fackförbundet GMB tillsammans med TUC (engelska LO) in fakta.

— Det går bra med tjusiga program men det är ingen aktieägare som står och knackar på dörren till ett dotterbolag och frågar om de följer reglerna, påpekar Alan Roberts.

Alan Roberts ser många fördelar att vara med från facket på toppnivå. Nu är han med om att bilda ett koncernfackligt råd på världsnivå.

— Ett världsfackligt råd tvingar fram ett stöd direkt från Vivendi i stället för att fackföreningarna ska vara helt prisgivna till de fientligt inställda amerikanska bolagen.

Han säger att han trots allt märker att det blir mer och mer accepterat att facket finns med.

Men efter den här intervjun fick Alan Roberts problem med Vivendi Environment, som inte vill samtala med koncernfackets representanter.

Motiveringen är att det koncernfackliga rådet varit en samtalspart till det stora Universal och nu är de skilda bolag.

— Vi vet för mycket om företaget, det är där skon klämmer, tror Alan Roberts.