Woody Allen hyllar och driver med film noir-genren i sin 32:a film ”Skorpionens förbannelse”.
Och han gör det roligt och träffsäkert.
Det är 40-tal. Replikerna är hårdkokta och cigarrettröken ligger tät i varje scen. Berättelsens två huvudpersoner (Allen och Helen Hunt) utnyttjas av en samvetslös hypnotisör.
Det här är, liksom alla hans senaste alster, en ytlig bagatell, som inte går att jämföra med filmer som ”Hannah och hennes systrar” eller ”Annie Hall”.
Men det är trots allt mer underhållande än det mesta på biorepertoaren.
