För några år sedan avslöjade Kommunalarbetaren att många kommuner betalar timvikarierna väsentligt mindre än övriga. Skillnaden mellan olika kommuner var också stora. Den som vikarierade för en snål kommun gick miste om flera tusenlappar i månaden.

Företrädare för Kommunal och kommunernas egen organisation, Kommunförbundet, har sedan dess många gånger framfört att kortidsvikarierna nu ska lönesättas som alla andra. Men löneskillnaderna växer, visar vår nya undersökning.

I november för två år sedan tjänade i genomsnitt timvikarierande undersköterskor och vårdbiträden 1.540 kronor mindre i månaden än anställda.

Ett år senare är skillnaden 1.710 kronor.

Lika lön för lika arbete har inte alltid varit en självklarhet i Boxholms kommun i Östergötland. Efter att vikarierna stötte på tog facket upp saken med kommunen 1996.

— På den tiden hade även vi många som vikarierade år ut och år in till lägsta lön, berättar Magnus Hagdahl, som löneförhandlar för facket i Boxholm.

Hur lyckades de då höja vikarielönerna?

— Arbetsgivaren tyckte precis som vi att det var fel, svarar Magnus. Och nu när det har blivit brist på vikarier ser de också att lika lönesättning är bra för dem. De är också medvetna om att diskriminering av vikarier är förbjudet enligt EU.

Några individuella löner har man inte i Boxholm. Kommunalarna vill inte ha dem. Varje yrke har en lönetrappa med fem steg. Även timvikarier som regelbundet jobbar för kommunen klättrar under fem år upp tills de når slutlön.

Det blir 240 kronor mer varje år. Dessutom följer vikarierna därmed med när nya avtal höjer löneläget. Statistiken visar att vikariernas löner i Boxholm ökat betydligt mer än i övriga landet.

Den som kommer från en annan kommun och börjar jobba för Boxholm får också räkna med tidigare erfarenhet när lönen sätts.

Övergången till det nya blev dyr för kommunen, så det fick ske stegvis, minns huvudskyddsombudet Gun Nilsson:

— Nästan alla vikarier hade ju jobbat i fem år och hamnade därmed direkt i slutlön.

Löner är inte något de ofta talar om på jobbet, berättar undersköterskorna Liselott Mattsson och Annsophie Helgesson, som vikarierar på servicehuset Åsbovägen 4.

Att vikarier i andra kommuner får sämre lön kommer som en nyhet för dem.

— Att de tjänar 10 kronor mindre i timmen i Tranås, det visste vi ju. Men jag trodde ju att det var jämnt fördelat mellan vikarier och ordinarie personal, säger Liselott.

— Det borde vara självklart att man tjänar lika, säger Annsophie, som nu har ett trappsteg kvar till slutlönen, 16.387 kronor.

Lönetrappa tycker de är mycket bättre än individuella löner.

Även om lönen är bättre än på många håll i landet är jobbet även här stressigt. Vikarierna delar samma osäkerhet, om och när man får jobb, med timvikarier runt om i landet.

Längst ner på undersköterskornas lönetrappa tjänar de 15.187 kronor i månaden. Lägre löner än så hade förvärrat vikarieproblemet anser Magnus, som också jobbat som undersköterska.

— Inte väljer man att gå och slita som timvikarie för 14.500 kronor om det finns alternativ, säger han.

Vårdlönerna är inte heller i Boxholm särskilt konkurrenskraftiga. Magnus delar sedan ett tag tillbaka sin tid mellan att jobba för facket och ett industrijobb. Hans ingångslön där är 19.000 kronor i månaden.

Värre ser det ut sju mil norrut. Här, i Finspång, vikarierar undersköterskor för 14.500 kronor i månaden, 87,90 kronor per timme. Och timavlönade vårdbiträden har ännu sämre löner. Utbildad får 13.530 kronor och outbildad 12.400.

Kontrasten mellan de två östgötakommunerna understryker bilden av hur olika timvikarierna betalas landet runt. Politisk färg verkar inte spela någon roll. Både Finspång och Boxholm är industrikommuner som styrs av socialdemokrater.

Vikarierande vårdbiträden och undersköterskor tjänade förra året här i genomsnitt 2.700 kronor mindre än de fast anställda. Genomsnittslönen för timvikarierna låg vid novembermätningen på runt 12.000 kronor. Senare fick de 250 kronor mer för 2001 och lika med mycket till från och med april i år.

På äldreboendet Högby träffar vi Maria Heinmerth. De senaste tre åren har hon levt på vikariat. Under det senaste året bara inom äldreomsorgen. Hon tjänar 75,15 kronor i timmen. Det motsvarar 12.400 kr/månaden. Hur mycket hennes arbetskamrater tjänar vet hon inte. Lön är inte något man diskuterar på jobbet. Att vikarierna tjänar så mycket mindre var hon inte medveten om.

— Men jag har alltid tyckt att vi är värda mer lön. Skillnaderna borde inte vara så stora, säger hon. Hon skulle gärna se en lönetrappa i Finspång, av den typ de har i Boxholm.

Hade Maria jobbat i Boxholm hade hon haft 2.300 kronor mer i månaden (på heltid).

— Vi har inte haft någon framgång när vi har försökt höja lönerna för timvikarierna, säger Sven-Olof Carlberg, som ingår i fackets lokala förhandlingsdelegation.

Sven-Olof anser att det centrala löneavtalet ger allt för lite stöd när facket lokalt vill värna vikariernas löner. För ett par år sedan kom facket och kommunens företrädare överens om att vikarierna skulle få samma procents lönehöjning som andra. Men politikerna i förhandlingsdelegationen sa nej, berättar han.

— Vi måste få politikerna att förstå att det här måste de ändra på om de ska klara av rekryteringen av ny personal, säger han.

Finspång använder sig i mycket hög utsträckning av timvikarier. Under en månad kan uppåt 200 personer vara inne och vikariera. Enligt officiell statistik från november 2000 gick det endast två anställda vårdbiträden på varje timvikarie. Facket vill att kommunen ska inrätta en vikariepool.

Krystina Henriksson har timvikarierat i två år på Storängsgården. Hon är barnsjuksköterska från Polen och vikarierar som undersköterska.

Hon tycker att timvikarier med samma utbildning som gör samma arbetsuppgifter som anställda borde ha samma lön:

— De ringer kvart i sju och säger kom klockan sju, och vi ställer upp. Vi ställer upp lördag, söndag, natt… Kommer och gör samma jobb. Varför får vi lägre lön? Om inte vi fanns, vem skulle då göra jobbet?

Om hennes man, som jobbar på ett industriföretag, rings in får han automatiskt ett inställningstillägg på 225 kronor. Och på hans jobb har de inga timvikarier.

Hade Krystina jobbat i Boxholm hade hon haft 1.100 mer i månaden (på heltid).

Maria frågar sig ibland varför hon är ”så dum” som alltid ställer upp och sliter för så lite pengar.

— Men jag måste ju ha pengar till hyran, jag bor ju inte längre hos mamma och pappa. Man måste ha pengar för att leva.

Att hon inte pendlar till någon annan kommun handlar inte bara om att det tar tid och kostar pengar.

— Det har med Las-dagar att göra också, svarar Maria.

Ju mer man jobbat för kommunen, desto närmare kommer man förtur när långtidsvikariaten fördelas.

— Snart kan jag få långtidsvik, det är det man är ute efter. Då får man ett schema, det blir lite bättre, man kan planera sitt privatliv lite, åka bort på helgerna och så.

Under de senaste 39 helgerna har hon varit inne och jobbat 30.

Varför har då Finspångs vårdbiträden bland landets sämsta vikarielöner? Varför är skillnaderna mellan fast anställda undersköterskor/vårdbiträden så stor som 2.700 kronor?

Finspångs kommunalråd Stig Andersson är medveten om att kommunen använder många timvikarier. Han säger att han inte tycker om det och jobbar på en plan för att komma bort från det, i den ingår en pool.

— Det är ingen bra anställningsform att de ska sitta hemma och vänta på att man ska ringa.

Men att de skulle ha speciellt låga löner känner han inte till. Han ber att få återkomma efter att han talat med sin personalchef.

När vi dagen därpå talas vid igen vill han först inte gå med på att vikarierna i Finspång har speciellt dåliga löner.

— Utbildade vårdbiträden som söker på timmar får samma ingångslön, 13.530 kronor, som de ordinarie anställda. Så där finns det ingen skillnad, argumenterar han flera gånger.

Jag framför att klyftan beror på att timvikarierna stannar vid den här ingångslönen, medan de anställda i praktiken tjänar mycket mer.

(I november 2001 tjänade kommunalare med fast anställning som vårdbiträden i Finspång i genomsnitt 15.594 kronor. Den yngste, och till synes lägst avlönade, 14.735. Genomsnittet för timvikarierna var bara 12.310).

Vad tycker han då om systemet i Boxholm?

Där flyttas de regelbundna vikarierna upp ett steg på lönetrappan varje år, precis som fast anställda. Vikarier och anställda behandlas på samma sätt. Men hos er…

— Det tycker jag att man ska göra hos oss också. Det kommer jag att ta upp! svarar Stig Andersson.

— Om det är så att det kommer att finnas timanställda så tycker jag att de ska följa med samma lönespiral som de som andra, att också de ska få räkna tiden.