Är det rättvist att vikarierande vårdbiträden och undersköterskor i Finspång tjänar i snitt 2.700 kronor mindre än fast anställda – medan vikarier och fast anställda i Boxholm har lika lön?

Nej, anser säkert de flesta även här. Lika lön för lika arbete är ett hedersbegrepp för facket. Bra och rättvisa löner önskar sig alla på arbetsmarknaden.

Men vad är lika arbete? Och hur sätts en rättvis lön?

Frågan ställs förgäves av Kommunals förtroendevalda. De har försökt nå rättvisa i lokala förhandlingar, utan resultat. De har fått höra: ”Pengarna är slut!”

Att utjämna mellan kommunalarna kan gå bra, som i Boxholm. Men löneklyftorna till övriga grupper ökar. Någon löneglidning blev det inte för Kommunal, trots personalbristen. Det är förvånande. Några möjliga orsaker är dessa:

• Arbetsgivaren ser kommunalarna som stora grupper, inte som individer.

• Det är ont om fungerande lokala lönesystem.

• Kommunal är ovant vid att se avtalet som ett golv, i motsats till tjänstemännen.

Sju av tio tjänstemän i kommunerna vill förhandla själva, enligt en undersökning från SKTF, som provat detta i årets avtalsrörelse. SKTF har fått högre lönelyft än Kommunal, trots att deras garanterade nivå var lägre.

Få av Kommunals medlemmar förhandlar direkt med chefen. De behöver tryggheten av en central ram. Men de förtroendevalda behöver mer stöd för att nå framgång även i lokala varv.

Hur tycker kommunalarna själva att deras lön ska bestämmas? En ny undersökning Kommunal låtit göra visar att drygt en tredjedel själva vill komma överens med sin närmaste chef, en liten ökning sedan år 2000. Allt färre vill att lönen ska bestämmas i förhandlingar mellan facket och närmaste chefen (cirka 20 procent i år, jämfört med cirka 26 procent för två år sedan). Sammantaget tror dock fler på förhandlingar mellan fack och arbetsgivare i någon form än på att bli sin egen lyckas smed. Men tendensen pekar mot individuella förhandlingar, särskilt bland de unga.

Skillnader i arbetsprestation bör ge skillnader i lön, svarar runt 45 procent, en liten ökning jämfört med år 2000. Nej, eller vet ej svarar resten.

Bra service åt brukarna, kvalitet på det utförda arbetet, samarbetsförmåga, ansvarsnivå och initiativförmåga borde väga tyngst vid en löneförhöjning, säger Kommunals medlemmar också. Samtidigt är lönesamtal fortfarande ovanligt. Hur ska insatserna då kunna värderas?

Omförhandling eller ej? Det är okänt i skrivande stund. Men en rättvis lön, enligt kommunalarna, handlar om att se vars och ens unika kompetens. Lika lön för lika arbete handlar också om att se olikheter. Nu gäller det för parterna att hitta instrument som går att tillämpa vid lönesättning — och att göra det så att rättvisa skipas.