Antalet elever som söker omvårdnad som sitt förstahandsval har minskat med över 30 procent på sex år. 1995/96 valde 4.500 elever omvårdnadsprogrammet i första hand. 01/02 var det bara 2.912, enligt Skolverket.

Elisabeth Brolin, som är enhetschef på Vård-, omsorgs- och barnenheten inom Kommunal, känner väl till problemet.

— Jag tror nedskärningarna och de många uppsägningarna under 90-talet har fungerat som indirekta signaler om att undersköterskorna inte behövs, konstaterar Elisabeth Brolin.

När ekonomin blev sämre blev det vanligare med deltidsanställningar och timanställda inom vården. Elisabeth Brolin tror att det avskräcker många.

— De som arbetar måste själva få inflytande över sina arbetstider och anställningsvillkor. Bra löner och möjlighet att utvecklas på arbetsplatsen är också viktigt i framtiden, säger Elisabeth Brolin.

När för få utbildas på omvårdnadsprogrammet tvingas fler arbetsplatser ta in outbildad arbetskraft. Storstäderna är särskilt hårt drabbade.

— Jag tror att det finns en enda skola med omvårdnadsprogrammet i Stockholm och det täcker inte alls behovet. Det är katastrofalt! utbrister Elisabeth Brolin.

Många som jobbar inom vården tycker att arbetet är roligt, men är mindre nöjda med förutsättningarna. Kommunal har fått många synpunkter från medlemmarna om att det tar tid att lära upp outbildade och att det är svårt att arbeta med människor på arbetsplatser som är stökiga på grund av väldigt hög personalomsättning.

— Om bara arbetsvillkoren blir bättre kommer de som arbetar inom vården idag att fungera som ambassadörer som lockar många att söka omvårdnadsprogrammet. Det värsta scenariot är om vi får ännu mer outbildad personal. Det blir sämre vård och sänker statusen på yrket. Sänkt status gör att ännu färre söker och så är vi inne i en ond cirkel, förklarar Elisabeth Brolin.

Just att satsa på mer praktik och garanterad anställning efter studenten, som man gör på HOPP, kan också vara effektiva sätt att locka fler till omvårdnadsprogrammet, tror Elisabeth Brolin.