Jag tog hand om barnen.

Frun i huset var tandläkare.

Herren var i det militära.

Jag skulle ha stannat i två år

och sökt till barnsköterskeskolan

– men blev kvar i 17 år.

Fruns mamma,

en gumma i en storblommig städrock

smög omkring i huset på nätterna

och letade efter pepparkakor.

På landet hade hon en potta av emalj

med en guldkant.

På stan skulle hon ha en av glas,

jag skickades till järnaffären

för att handla en pjäs för henne.

En gång såg jag hur hon stod i köket

och skurade sin potta med en rotborste

som vi använde till grönsakerna.

Frun blev arg när jag talade om det för henne,

hon menade att jag ljög.

Gumman tömde pottan i rabatterna

och blommorna frodades.

Vi bakade pepparkakor på nätterna,

i smyg för gumman, husan och jag.

Vi la pepparkakorna på stora, rostfria fat,

gumman fick fickorna fulla när hon dök upp

oanmäld i köket, i den mörka decembernatten.

När gumman dog

hittades högar av pepparkakor

bland underkläderna i hennes byrålådor.