För två år sedan förlorade Swebus trafiken i Strömstad. Lasse fick sluta utan så mycket som ett tack efter 34 års anställning.

Arbetskamraterna fick nya jobb, de flesta började vid Orusttrafiken som tog över trafiken. Men inte Lasse Källströmer, huvudskyddsombudet. När han sökte jobb vid Orusttrafiken fick han inte ens något svar.

Två månader efter att hans ansökan lämnats in såg han i stället en rekryteringsannons i lokaltidningen där företaget var så desperat i jakten på nya förare att även folk utan busskort uppmanades att söka. Dessa lovades nödvändig utbildning.

Orusttrafikens VD Stefan Magnusson, som själv har arbetat vid Swebus, förnekar att Lasse Källströmer ratats för att han har varit fackligt aktiv. Han säger att något sådant uppsåt fanns aldrig. Att Lasse aldrig fick något svar berodde snarare på dåliga rutiner i en period då ett stort antal förare söktes.

Men enligt Stefan Magnusson passar inte Lasse Källströmer in i Orusttrafikens företagskultur. Bland annat på grund av hans anklagelser om svartlistning och kritik mot företaget för att han inte fick jobb där.

Lasse förnekar själv att han är en bråkmakare. Han säger att han aldrig fått några anmärkningar på sig i jobbet och att passagerarna uppskattade honom som bussförare.

Sedan han fick sluta vid Swebus har han haft flera tillfälliga jobb, bland annat som bussförare i Norge och taxiförare i Sälen.

Orusttrafiken är ett av de största företagen för linjetrafik i västra Sverige med cirka 300 medarbetare. Företaget som även har trafik i Skåne och Östersund köptes i början av året av norska Nettbuss.

Vid Orusttrafiken i västra Sverige finns ingen facklig klubb. Men den första är nu på väg att bildas för norra Bohuslän.

Föraren Tommy Eng, som sitter i sektionsstyrelsen som även omfattar Uddevalla Omnibuss, säger att det har tagit tid att bilda klubb eftersom många vill ta det försiktigt när en ny arbetsgivare tar över trafiken.

Han tycker inte att det råder någon anti-facklig atmosfär i företaget. Att det har dröjt med att bilda klubb tror Tommy också beror på att Orusttrafiken är uppsplittrat på flera depåer med bara 10-30 förare vid varje.

Där skapas en intim småföretagskänsla med raka rör mellan förarna och chefen. Något fack som behöver gå in och förhandla behövs därför sällan. Var och en löser ofta sina problem direkt med depåchefen.

Stefan Magnusson säger att det är en medveten strävan att skapa en småföretagskänsla. Det ställer stora krav på medarbetarna som väljs ut med största omsorg. En felaktig rekrytering kan förstöra en hel grupp.

I vissa lägen har han ändå saknat en fackklubb för att med den lösa frågor som gäller alla förare i stället för att ta det med var och en.

Men Tommy Eng säger att det som hänt Lars Källströmer och andra fackliga företrädare för bussförare i norra Bohuslän påverkar lusten för många att arbeta fackligt. Han kan själv känna tveksamhet, att priset för det fackliga arbetet kan bli för högt.

Det behöver inte vara så att han råkar illa ut vid Orusttrafiken. Men om någon annan vinner nästa upphandling kanske någon tycker att Tommys fackliga engagemang inte passar in i det företagets kultur.

Lasse Källströmer tycker att hans pris blev för högt. Han är besviken på Kommunal som han inte tycker har ställt upp tillräckligt för att försvara honom. Lasse frågar om detta är tacken för mer än 30 års fackligt arbete.

Han är inte den ende facklige företrädaren som har råkat illa ut när bussföretag förlorat trafik vid upphandling.

Kommunalarbetaren skrev i nummer 2/2000 om andra förare som också ratades av den nye entreprenören. En arbetsgivare berättade att företagen varnar varandra för besvärliga förare.

Vad kan då Kommunal göra för att stötta fackliga företrädare vid bussbolagen som riskerar jobben vid upphandling?

Jan Sundberg som är avdelningsordförande och sektionsordförande för trafikpersonalen vid Spårvägen i Göteborg säger att det inte går att förhindra att en del fackligt aktiva råkar illa ut.

Han förstår samtidigt att Lasse Källströmer är besviken för att Kommunal inte gjorde mer för honom. Men Jan frågar samtidigt vad facket kan göra. Han säger att Kommunal inte har makt och möjlighet att tvinga arbetsgivaren att sluta svartlista någon.

Enligt Jan är det särskilt tungt och utsatt att arbeta fackligt inom bussbranschen. Det beror på upphandlingarna och den kärva ekonomin för företagen. Förarna får betala priset när bussbolagen ska spara och kommuninvånarna ska få billigare kollektivtrafik.