Ärendet blev klart först efter att en docent i ortopedi givit försäkringskassan och länsrätten bakläxa. Ingen där hade tagit reda på hur arbetet gick till. De ansåg att bara för att Berit trappat ner sin arbetstid skulle skadorna ha upphört.

Berit Källback i Trollhättan började arbeta i växthus på 80-talet. Hon lyfte och hanterade växter från och till odlingsbord som kunde vara upp till 1,5 meter breda.

Hon arbetade i kassan med att ta betalt för jord, växter och allehanda trädgårdsprodukter. Dessutom fick hon slå in blommorna åt kunderna, i synnerhet under den kallare årstiden.

Arbetet gav henne så småningom belastningsskador på nacke, axlar, händer och dessutom i ländryggen, armbågen och knäet.

I juli 1994 kom Berit överens med sin arbetsgivare om att hon skulle arbeta halvtid i stället. Arbetsuppgifterna var dock i stort sett desamma.

När Berit arbetade fick hon ont. Hon kände och känner än i dag — trots att hon slutat arbeta för två år sedan — en ständig tyngd över axlarna och värk i nacken. Hon hade nästan svullna, stela och värkande händer. Och det har inte heller blivit bättre.

Hon fick ett halvt sjukbidrag 1995 och då lämnades också en anmälan om arbetsskada in. Den godkändes men bara fram till den tid då hon började arbeta halvtid. Socialförsäkringsnämnden ansåg att Berit under halvtidsarbetet inte varit utsatt för skadlig påverkan från arbetet.

Fram till idag har Berit Källback förlorat många, tusentals kronor. Men nu ska hon få igen dem.

— Folk tror att arbetet med blommor bara är vackert, säger Berit när vi sitter på hennes veranda till huset i Trollhättan.

Tydligen har den synen ”smittat av sig” både på försäkringskassan och på länsrätten. De tog inte ens reda på i vad Berits arbete bestod.

Ombudsman Hans Björkman på Lantarbetareförbundet ifrågasatte dock försäkringskassans bedömning och hjälpte Berit Källback att överklaga till länsrätten. Han ansåg att halvtiden inte hade hjälpt Berit. Arbetet var ju i stort sett detsamma.

Men rätten avslog. Berit gick då med fackets hjälp vidare till kammarrätten.

— Först medger försäkringskassan att mitt arbete har skadat mig när jag jobbade fulltid. Men utan att ta reda på saken påstod de sedan att halvtiden inte hade någon inverkan på min hälsa. Trots att jag gjorde samma arbete, säger Berit.

Hans Björkman, numera chef för Kommunals arbetsmiljö- och försäkringsenhet, ansåg att det var mycket viktigt att begreppet skadlig inverkan i lagen om arbetsskadeförsäkring klarlades. Redan 1977 då lagen kom till togs det fram en gemensam arbetsmodell för bedömning av ett antal experter.

— De fakta som då togs fram måste gälla ännu, ansåg han.

Och i dessa modeller för skadlig inverkan fanns just arbetsställningar, materialhantering och arbetsrörelser. Faktorerna i modellen stämde väl överens med Berit Källbacks arbete.

— Berit Källback och hennes arbetsgivare gjorde vad de kunde för att lösa hennes arbetssituation. Tyvärr saknade de kunskaper om vad som var lämpligt för henne att arbeta med. Ändå hängde sig både försäkringskassan och länsrätten kvar vid att hon gått ner i arbetstid, säger Björkman.

Vändningen kom efter ett utlåtande från docenten i ortopedi Urban James i Örebro som ansåg att övervägande skäl talar för att Berits besvär även efter 1994 kom från arbetet.

Detta fick kammarrätten att besluta bifalla Berits arbetsskadebegäran.

— Det är tur att jag var med i facket, säger Berit. Utan Hans Björkmans hjälp hade jag inte lyckats vinna, säger hon till Kommunalarbetaren.