Ibland undrar jag varför de ständigt ger sig på arbetsrätten och avtalen. De borde, om de var taktiska och ville locka fler löntagare att rösta borgerligt, låta bli att driva lönesänkningar och godtyckliga uppsägningar som politiska mål.

Dessbättre innebär allmänna val och en offentlig debatt att det inte håller långsiktigt att vara allt för taktisk. Dels riskerar varje parti som försöker att beskyllas för svek om de gör något annat än de sagt i valrörelsen. Dels måste varje parti följa sin ideologiska kompass om man vill vara trovärdig och det är denna ideologiska kompass som leder de borgerliga partierna till krav om försämringar i lagar och avtal för löntagarna.

De borgerliga partiernas idé är i grunden marknadsorienterad. Visserligen i varierad grad, moderaterna och kristdemokraterna mest men centern och folkpartiet är inte långt efter. Marknadssynen innebär att tillgång och efterfrågan ska styra nästan alla aktiviteter. Finns det tillgång på arbetskraft som är beredd att arbeta till villkor som den enskilda arbetsgivaren och den enskilda löntagaren själva gör upp om, så ska inga avtal hindra en sådan uppgörelse. Det är den synen som får de borgerliga att vilja avskaffa det så kallade löneskyddet i avtalen. Alltså det skydd som innebär att en arbetsgivare är skyldig att följa avtalet för alla anställda oavsett om den anställde är organiserad eller inte.

Samma idé får borgarna att vilja återinföra arbetsgivarens rätt att fritt avskeda sina anställda. Ingen lag ska med regler om saklig grund och turordning hindra en arbetsgivare från att själv välja ut vem som ska få stanna eller vem som ska få sluta om det blir dåligt med jobb.

Den fackliga idén är att det inte ska råda någon fri marknad på arbetsmarknaden. Det ska inte vara möjligt för löntagarna att konkurrera med varandra genom att ta anställning till sämre villkor än vad avtalet föreskriver. Den fackliga idén är, tvärt emot borgarnas, att facken ska vara karteller på arbetsmarknaden som förhindrar prissänkningar på arbete. Just detta är också skillnaden mellan det borgerliga och det socialistiska blocket i synen på arbetsmarknaden.

Efter några tveksamma piruetter på 90-talet så argumenterar nu socialdemokraterna och Göran Persson klockrent mot den borgerliga synen på arbetsmarknadsreglerna. Syftet är inte enbart att förhindra en borgerlig valseger, inte heller att enbart bevara det vi har utan syftet är att förbättra dagens regler i löntagarnas intresse. Och jag tycker argumentationen är trovärdig.

Hans Karlsson är målare, har arbetat fackligt i 30 år, brinner för jämlikhet och samlar fjärilar. Ordförande i arbetstidsutredningen och före detta avtalssekreterare på LO.

Kommunalarbetaren nr 15 2002