De politiska partierna tävlar nu i valtider om att vilja satsa mest på vård, skola och omsorg.

Vänsterpartiet har till exempel hakat på ett förslag från LO:s ordförande och kräver att 10 miljarder i statskassan öronmärks till höjda löner för lågavlönade inom vård och omsorg.

Håkan Pettersson tycker att det är ett bra förslag så länge som staten inte lägger sig i vilka löner som kommunalarna ska ha.

— Det är fackets uppgift att förhandla om lönernas storlek. Men det är bra om staten skjuter till mer pengar till kommunerna som vi kan förhandla om, säger han.

Annars är han inte imponerad av politikernas löften om satsningar på offentlig sektor. Håkan Pettersson tror därför inte på något guldläge för höga lönekrav.

— När vi ska förhandla har politikernas vackra ord försvunnit. Så är det varje gång. När det verkligen gäller håller de tyst. Jag tycker att det är dags att de i praktiken lever upp till sitt vackra prat. Det är ju politikerna i egenskap av arbetsgivare som går med på löneökningar för de offentligt anställda.

Han tycker att politikerna kan börja med att omfördela de pengar som nu finns så att kommunalarna får mer av kakan.

— Nu är det tjänstemännen som får den största biten. Det vill vi ändra på.

Om några veckor ska Kommunal avgöra om förbundet vill säga upp avtalet för de anställda i kommuner och landsting.

— Det är lätt att göra. Men då börjar vi om från noll. De 3,5 procent vi nu är garanterade från den 1 april nästa år riskerar att försvinna när vi börjar förhandla på nytt, varnar Håkan Petterson.

Han förnekar uppgifter om att förbundet har utsatts för påtryckningar från olika håll för att inte säga upp avtalet. Det ska ha vädjats om samhällsansvar och hotats med räntehöjningar.

— Några sådana påtryckningar har vi inte utsatts för. Men vi har själva resonerat om vad som kan hända om vi säger upp avtalet.

Håkan Pettersson ger ett räkneexempel som gäller en kommunalarbetarefamilj som har ett bottenlån på 1 miljon kronor för sin villa. Om räntan höjs med en halv procent ökar familjens kostnader för lånet med 240 kronor per månad.

— Om vi säger upp avtalet måste vi alltså vara säkra på att medlemmarna får minst 240 kronor mer i månaden för att inte förlora något. Jag påstår inte att räntan höjs för att vi säger upp avtalet och får mer betalt. Men det är en möjlig händelse, säger han.

Än en gång förklarar Håkan Petterson att han inte har bestämt sig för om han vill säga upp avtalet eller inte.

Han är medveten om det tryck som finns bland medlemmarna om att få bättre betalt för sitt arbete. På många håll i landet demonstrerar kommunalare och samlar in namn till stöd för sina krav. Det tycker Håkan Pettersson är bra.

Och han gillar att missnöjet i första hand riktas mot arbetsgivarna och inte emot facket.

— En lönerörelse mår bra av aktiva medlemmar som talar om vad de vill. Det visar att det finns ett starkt stöd för fackets krav, säger han.

Lika viktigt som att visa fackliga muskler är det enligt honom att skapa opinion så att politiker och medborgare är beredda att släppa till de pengar som krävs.

— Vi måste ändra på attityderna och synen på hur våra arbetsuppgifter ska värderas.

Även internt pågår i förbundet en diskussion om hur arbetet ska värderas. Håkan Petersson leder en utredning om lönesystemet. Den ska vara klar till kongressen 2004.

Utredningen ska kartlägga hur de individuella lönerna fungerar i praktiken.

Undersökningar som Kommunal har gjort visar att framför allt yngre medlemmar gillar det nya lönesystemet. De ser en chans att genom egna insatser påverka sin löneutveckling.

Men det finns också de som är kritiska. De tycker att individuella löner är orättvisa, splittrar arbetskamraterna, gynnar rövslickare och straffar dem som törs säga sin mening till chefen.

Individuella löner ger enligt kritikerna inte mer till gruppen som helhet. I stället omfördelas pengar så att vissa får mer och andra får mindre.

På den sistnämnda punkten får kritikerna medhåll av Håkan Pettersson.

— De individuella lönerna har inte gett samma marknadsekonomiska effekt för oss som för tjänstemännen, säger han.

LO:s chefsekonom Dan Andersson tycker att facken har misslyckats att få mer rättvisa löner. En LO-rapport visar att löneskillnaderna har ökat. De största förlorarna är kvinnorna och LO-medlemmar med invandrarbakgrund.
I Kommunalarbetaren 13/2002 sade Dan Andersson att lönespridningen beror på individuella löner och lokala potter.

— Jag vill inte använda uttrycket återgång till centralt förhandlade löner, då blir en del sura på mig, men det behövs någon form av förbundspotter för att löneskillnaderna ska kunna minska, säger Dan Andersson i tidningen.

Håkan Pettersson tror inte på att avskaffa de individuella lönerna.

— Men systemet kan förbättras och utvecklas. Vi måste få en objektiv värdering av befattningarna. Lönerna ska sättas av närmast högre chef som ska ha lönesamtal med var och en. Det är oerhört viktigt att vi har kriterier som uppfattas som rättvisa.v
Han vill också ha en lönestatistik som visar vad olika yrkesgrupper i förbundet tjänar i olika delar av landet.

— Det skulle vara ett viktigt verktyg för våra lokala förhandlare.

Han vill också ha ingångslöner eller minimilöner i avtalet.

— En sådan bottenplatta skulle förhindra att kvinnor och medlemmar med invandrarbakgrund halkar efter ännu mer, säger Håkan Pettersson. 

Fakta nuvarande avtal

• I höst ska Kommunal ta ställning till om nuvarande löneavtal för anställda i kommuner och landsting ska sägas upp. Så här mycket ger avtalet:

April år 2001 3,8 procent

April år 2002 3,7 procent

April år 2003 3,5 procent

• Lönerna för kommunalarna ökade dock år 2001 med 4,0 procent. Statistiken för årets löneökning är ännu inte klar. Men lönerna brukar öka med en eller två tiondelar mer per år än vad avtalet kräver. Det kallas löneglidning. Den är betydligt lägre för kommunalare jämfört med löneglidningen för offentligt anställda tjänstemän och privatanställda arbetare och tjänstemän.

• Säger Kommunal upp avtalet krävs nya förhandlingar om löneökningar från den 1 april nästa år.