När statsminister Göran Persson våren 1997, efter 90-talets nedskärningar, presenterade det första paketet med 4 färska miljarder till kommunerna och landstingen, sattes dagordningen för följande valrörelse. Det blev skola, vård och omsorg för hela slanten i valtal från politiker som sökte mandat från väljarna.

Regeringens löften om att höja statsbidragen till kommunerna växte och växte fram till valet. Till slut handlade det om sammanlagt 20 miljarder. En ansenlig summa som motsvarade över 60.000 heltidsjobb.

Under följande år har det kommit fler löften om extra vårdmiljarder, skolpengar, förskolepengar (i samband med maxtaxan) och sysselsättningsstöd.

Enligt den socialdemokratiska regeringens ekonomiska vårproposition, utarbetad tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet, har staten gett kommunerna och landstingen ett tillskott på hela 30 miljarder kronor sedan 1997.

Allt har målats upp som en stor satsning med ökade resurser till skola, vård och omsorg. I riksdagens finansutskott skriver exempelvis företrädarna för de tre samarbetspartierna:

”I takt med att ekonomiskt utrymme skapats under 1990-talets andra hälft har förstärkningar av vården, skolan och omsorgen haft högsta prioritet.”

De 30 miljarderna kan verka imponerande. Men Kommunalarbetaren avslöjade redan för flera år sedan att det verkliga tillskottet av resurser varit blygsamt, om ens något. Tidningens artikeln ”Perssonpengarna en Illusion” i nr 3/2001 väckte bland annat uppmärksamhet och debatt i press och radio.

Under senare år har även Kommunförbundets och Landstingsförbundets ekonomer granskat om kommunerna och landstingen verkligen får mer resurser från staten. Deras slutsatser pekar i samma riktning:

Enligt Kommunförbundet senaste rapport ”Kommunernas ekonomiska läge” har hela tillskottet av generella statsbidrag sedan 1997 nu urholkats.

Enligt Landstingsförbundets rapport ”Landstingens ekonomi” har staten på olika sätt tagit tillbaka 8 av de 10 nya miljarderna till landstingen och sjukvården.

Vi har nu granskat vad som skett under senaste valperioden.

Tittar vi bara på vad staten har gett under 1999-2002 blir det ett imponerande tillskott på drygt 18 miljarder kronor.

En balanserad bild av regeringens och riksdagens politik kräver att vi synar myntets andra sida: resurserna man samtidigt tagit från kommunerna och landstingen.

I huvudsak har det senare skett på tre sätt under 1999-2002:

1. Statsbidragen värde gröps ur när de inte höjs i takt med löne- och prisökningar. Varje statsbidragsmiljard räcker därmed år för år till allt mindre vård, omsorg och skola. En ”Persson-miljard” som infördes 1998 räcker exempelvis idag till 500 färre vårdjobb än den gjorde då. Totalt har staten på så sätt tagit tillbaka 7-8 av de nya 18 miljarderna.

2. Staten tar in allt högre momsavgifter från kommunerna och landstingen. Under valperioden höjdes de med närmare 8 miljarder kronor. Nästa år avskaffas momsavgifterna, men då sänker staten kommunernas och landstingens inkomster med ett lika stort belopp.

3. När staten införde och höjde de sociala egenavgifter, som löntagarna betalar, ledde det till att kommunerna och landstingen gick miste om skatteinkomster. De har bara till en viss del fått kompensation. Netto har den årliga förlusten ökat med 2,5 miljarder under valperioden.

Lägger vi ihop det som staten gett respektive tagit från kommuner och landsting under valperioden går det i stort sett jämt ut. Pengarna räcker i stort sett lika många jobb idag som under förra valåret 1998. Här blev alltså ingen real satsning på skola vård och omsorg.

Det är kommunerna som fått ta smällen. Pengarna räcker nu till sju tusen färre heltidsjobb. Landstingen — sjukvården — har fått ett tillskott motsvarande sex tusen jobb. Och nästa år kommer kommunerna att tappa resurser värt ytterligare sex tusen jobb.

När resursförstärkningen från riksdagen uteblivit har dock den ekonomiska högkonjunkturen stöttat Kommunsverige. Det handlar om högre skatteinkomster från fler jobb och högre löner. Dessutom lägre socialbidragskostnader.

Svensk ekonomisk tillväxt har varit relativt kraftig, nästan i nivå med USA och en bit högre än genomsnittet i EU-länderna. Men nu har lågkonjunkturen samtidigt slagit till såväl här som där.

Högkonjunkturen i Europa och USA har under valperioden realt höjt landstingens skatteinkomster med cirka 6 miljarder och kommunernas med cirka 13 miljarder.

Stora underskott
Det betyder inte att alla nya skattemiljarder har kunat gå till fler jobb inom skola, vård och omsorg. Det fanns redan 1998 stora hål i de kommunala ekonomierna att stoppa pengarna i. Alla utom ett landsting gick då med underskott — totalt var underskottet 4,5 miljarder kronor.

Även väldigt många kommuner hade underskott, totalt ett par miljarder för alla kommuner.